Bild 1.8 Djävulen

8.1 Tron på Djävulen

Vår tillvaro kommer att vara oförklarlig och full av motsägelser, om vi inte godtar Bibelns radikala påstående att Gud har en hatisk fiende, som kallas Satan eller Djävulen. I annat fall hamnar vi ut i rena orimligheter vilka även kastar skuggor av tvivel på Guds natur. Det är exempelvis inte rätt att beskylla Gud för sånt i tillvaron, som Bibeln klart hävdar är Djävulens verk. Det märkliga är att kristendomens belackare ofta förbiser detta.
Tron på Djävulens existens varierar starkt från ca:12% i Sverige till 66% i USA. De flesta har därvid bara en passiv tro. Endast ett fåtal har en så aktiv tro att de antingen öppet

• bekämpar honom som en del kristna gör eller
• tillber honom som satanisterna gör.

Tyvärr ger Bibeln ingen enkel samlad bild av Djävulen. Det vi får veta är ofta i bildspråk och måste sammanställas från spridda källor. Eftersom vår tidigare textversion blev svåröverskådlig, så börjar denna version med flera ämnesvisa översikter.

8.2 Djävulens historiska bakgrund

• Djävulen eller Satan var ursprungligen en av Guds främsta änglar. Tänkbart är att Djävulen var lovsångsledaren i himlen. Men han blev högmodig på grund av sin skönhet, framgång och höga ställning (Jes.14:11-17, Hes.28:11-17)
  (En kristen som utnämns till församlingsföreståndare bör därför inte vara nyomvänd, för då är risken stor att han också faller i samma högmodsfälla. 1Tim.3:6)
• Jesus säger enligt grundtexten om Satans syndafall, att han då "medvetet valde att ställa sig utanför sanningen om sin synd". ( Joh. 8:44)
• I stället gjorde han uppror mot Gud. Upproret bestod djupast i att han ville göra sig själv lik Gud. (Jes.14:13-15) Vidare ifrågasatte han enligt Koranen Guds personlighet genom att hävda att Gud är en "svikare" som smider lister, när man kommer honom riktigt nära.(Koranen 3:54)
• Med sig i upproret lockade Djävulen många andra änglar i fördärvet. ( Jud.3:6, 2Petr.2:4 )

8.3 Djävulens onda målsättning

• Sedan dess hatar Djävulen både Gud och sanningen. Därför är Djävulens mål att förstöra för Gud, genom att försöka stjäla, döda och slutgiltigt förgöra så mycket som möjligt av Guds skapelseverk. ( Joh.8:44 )
• Djävulen anfaller hela människan, till ande, själ och kropp.
  Men hans viktigaste måltavla är, att försöka påverka oss via vårt tankeliv. (se bild 2.2 )
• Genom felaktiga idéer kan han då lura oss, att även förstöra kroppen, inte bara med exempelvis sprit och narkotika, utan också genom osunt leverne och olämplig kost.
• Slutligen försöker han förstöra vår ande, genom död kristendom och falska religioner.

8.4 Djävulens medarbetare

• små demoner som påverkar enskilda människor till
• höga andefurstar, som kan påverka hela städer och samhällen. (Kol.1:16)

Djävulens medarbetare blir i andra hand människor, som aktivt ställer sig i hans tjänst, såsom häxor, trollkarlar och satansdyrkare.

8.5 Djävulens nuvarande ställning

Djävulens verksamhet har hittills varit alltför framgångsrik. Genom sin list och propaganda har han lyckas förföra alla människor att synda mot Guds vilja.

• På så sätt har Djävulen fått herraväldet över människorna så att de blivit "fångade" av Världens tankemönster. Hittills har Djävulen haft herraväldet över fler människor än vad Gud haft. Därför kallas han också i Bibeln för "denna Världens furste" vilket även Jesus erkände. (Joh. 14:30)
• Men genom Jesu seger på korset, lades grunden för hans slutliga avsättande. Där demonstrerades Guds kärlek till alla människor, och där frigjordes också Guds möjlighet att hjälpa dem som tar emot Jesus som sin Frälsare. (Joh. 3:16, Joh 12:3l-32, Kol.2:15)

8.6 Djävulens framtid

• Djävulen skall avsättas i slutet av denna tidsålder, sedan konsekvenserna av hans livsstil avslöjats till fullo. Därefter kommer han att hållas fängslad i avgrunden under tusen år. Detta sker när Jesus kommer tillbaka för att i sin tur regera över jorden i tusen år.
• Efter tusenårsriket skall alla döda uppstå till den yttersta domen. Därefter skall Djävulen för evigt kastas i helvetet, tillsammans med de människor som valt att följa honom. ( mer härom i Serie 2)

8.7 Ondskans många skepnader

Djävulen och hans medänglar är allt sedan sitt syndafall i stark inre obalans. Vidare försöker de var och en på sitt sätt "göra sig själva till gudar". Detta kan som jag ser det, vara en förklaring till varför de med sin förförelse uppträder i så otroligt många skiftande skepnader som:

• I kristna sammanhang förklädd till ljusets ängel.
• I New Age rörelsens breda regnbågsliknande utbud i form av olika vägar till självförverkligande.
• I ockultism och hednareligioner under olika avgudars namn, samt
• dolt bakom extrema rörelser som nazism och mer öppet i satansdyrkan

8.8 Djävulens förförelsetaktik

• När Guds ords goda säd sås, kommer strax fienden, och sår ogräs i åkern. (Matt.13.24-29)
  De ogräsfrön som Djävulen sår i våra sinnen börjar ofta med misstro mot Gud eller våra medmänniskor. Ett annat ogräsfrö är avundsjuka. Sen stegras förförelsen via halvsanningar till rena lögner, som ofta resulterar i splittring, mellan berörda människor. När Djävulen fått oss på fall, skapar han en stark fruktan, som ytterligare ökar hans onda inflytande.
• Allt eftersom Djävulens grepp hårdnar, vågar han inspirera till våld och dödande, som i sin tur följs av hämndbegär. För Djävulen föraktar svaghet och avgudar rå styrka. Denna förförelsetaktik använde Djävulen redan mot de första människorna Adam och Eva och deras barn. (1Mos. 3-4)
• Det är också djävulens onda andar som förför till hednisk avgudadyrkan. Här döljs förförelsen dock ofta av det faktum att avgudarna till en tid erbjuder människorna sin hjälp och sitt stöd. Men avgudarna kräver alltid, åtminstone långsiktigt, sin betalning i form av olika slags offer, i satansdyrkan tom i vår tid i form av människooffer. Gud erbjuder däremot sin hjälp av nåd, fritt och för intet.

8.9 Djävulens speciella hatobjekt

Så länge Världen är i Djävulens våld, kommer allt och alla som ställer upp för Guds rikes sak, att få räkna med Djävulens hat och förföljelse. Bibeln liknar därvid Djävulen vid ett rytande lejon och en stor drake som vill uppsluka sina offer. (1Petr.5:8, Upp.12:3) Följande tre hatobjekt är speciellt utsatta:

• judafolket som gav oss Frälsaren Jesus Kristus samt Bibeln, Guds handbok för våra liv.
  Inget folk och inte heller någon annan bok i världen, har så förföljts under tusentals år samt blivit utsatta för så många systematiska utrotningsförsök som dessa.
• den kristna Församlingen som har fått i uppgift att inte bara predika Evangeliet utan också hjälpa och befria människor som plågas av Djävulens gärningar, samt att dessutom
• genom sina egna förvandlade liv börja demonstrera, Guds triumf över ondskan inför både människor och andevärlden. Det sker när gamla fiender tar emot Guds hjälp att förlåta och försonas så rejält, att de kan börja samarbeta i en kärleksfull gemenskap. (Ef. 3: 9-10)

8.10 Brödernas åklagare

Djävulen kallas också en åklagare. Han anklagar ständigt inför domaren Gud, de som ställt upp för Guds rikes sak. När Gud välsignade Job med framgång, hävdade Djävulen att hans trohet mot Gud bara var ett hyckleri. När kristna gör fel anklagar han dem för detta, och när de gör rätt ifrågasätter han motivet för denna handling.

Därför tvingas Gud ibland, liksom i fallet Job, att tillåta Djävulen testa ärligheten i vår gudsfruktan genom motgångar och lidanden. Består vi provet kan Gud triumfera genom att ge oss dubbel välsignelse. ( Job 1:6-12, Sak.3:1-4, Upp.12:10)

8.11 Den kristnes andliga auktoritet

Vid andra tillfällen kan Guds vilja vara, att vi som Kristi representanter använder vår auktoritet i andevärlden i namnet Jesus

• Varje enskild kristen har i Jesu namn auktoritet att med den Helige Andes kraft kasta ut demoner som plågar enskilda människor.
• Men det krävs i allmänhet mer än så, nämligen en enad kristen församlings bön och fasta, för att kunna driva bort de höga andefurstar som regerar över en stad eller ett land.

8.12 Församlingens slutseger blir Guds triumf

Församlingens slutseger blir Guds triumf över Djävulen i denna tidsålder. För bara vi människor har tagit upp kampen emot den djävulska egoismen i våra egna liv och segrat, inte i egen kraft, utan i kraft av Jesu seger på korset. Bara vi vet av egen erfarenhet vad vi talar om.

Därför är bara vi vittnesgilla i hela universum, till skillnad från de goda änglarna i den övriga skapelsen.

8.13 Ditt och mitt livs viktigaste val

Ingen människa kan i längden hålla sig neutral i frågan om Djävulens existens och herravälde:

• Antingen böjer vi frivilligt våra knän redan här i tiden och tar steget över på Guds sida, med den risk för lidande och förföljelse det kan innebära,
• eller också kompromissar vi oss i feghet fram tills vi dör. Men i så fall straffar det sig i evigheten.
  Vid den yttersta domen tvingas vi i ändå böja knä, för att i vanmakt erkänna att Jesus Kristus slutligen besegrat oss. Därefter måste vi tillsammans med alla andra fega, följa Djävulen till helvetet. (Fil.2:10-11, Upp.20:11-15, Upp.21:7-8 )

Som resultat av den andliga verklighet vi i kort presenterat här, har frontlinjen mellan Världen och Guds rike många gånger böljat fram och tillbaka i våra samhällen. Vår egen framtid beror i hög grad på vem som skall vinna denna gång.
För att hjälpa dig att helhjärtat ta steget över till Guds sida, vill jag försöka att ytterligare redogöra något om vår fiende.

8.14 Mina tankar kring Gud och Djävulen.

Många människor har svårt att förstå, hur Bibelns påstående om Guds godhet och allmakt kan förenas med att Gud hittills accepterar Djävulens ondska. Man frågar sig exempelvis "Om Gud är god varifrån kommer då det onda"? och "om Gud är god och allsmäktig, varför tillåter han då det onda att existera? Dessa två viktiga frågor skall jag försöka ge mitt enkla svar på.

Som vi redan sett skildrar Bibeln med ett rikt bildspråk hur det gick till. Djävulen var ursprungligen en av Guds främsta änglar. Men så blev han högmodig. Därmed började han älska sig själv och sin egen skönhet i stället för att älska andra. Tillsammans med kanske en tredjedel av änglarna gjorde han slutligen uppror mot Gud. Djävulens uppror och synd bestod i att han önskade ha något, göra något, och vara något i sig själv, skild ifrån Guds plan för hans liv. Ja, han ville rent av göra sig själv till ledare i stället för Gud. (Jes 14:13-14, Hes 28:11-17)

Livet har sin egen logik Vi tänker oss att där ute står ett fint grönt träd. Efter en storm ligger det gröna grenar och blad runt trädet. Efter några dagar är de gula och vissnade - men trädet förblir grönt. De vissnade bladen kommer ju också från trädet, men de vissnade därför att de hade blivit skilda från den livsuppehållande kontakten med trädet På liknande sätt kan man givetvis hävda att även det onda kommit från Gud.

Men det goda blir ont, den stund det skiljs från Gud som är ursprunget till all godhet. Och här var det Djävulen själv som i sitt högmod valde att bryta med Gud.

Jag tvivlar på att Djävulens högmod kom som en plötslig blixt från en klar himmel. Jag tror förr, att den växte sig allt starkare under tiden som Gud skapade människan. Slutligen började Djävulen allt mer öppet agitera bland änglarna för idén med sin nya livsstil "vi vill bli våra egna gudar"

Koranen kan här ge intressant tilläggsinformation som ej omnämns i Bibeln. Enligt den kom dramats klimax när Djävulen vägrade buga för Adam, trots att Gud hela 7 gånger befallde honom göra det. Genom att Djävulen vägrade lyda Guds befallning var hans öppna uppror ett faktum.
Jag tror att Guds befallning var hans sista försök, att försöka väcka Djävulen till insikt om sitt högmod. Men olydnaden bevisar också hans högmod, speciellt när vi jämför honom med alla de änglar som förblev Gud trogna. De tycks ju inte ha några problem med att på Guds befallning ställa upp som hjälpare och skyddsänglar för alla de människor som är Guds rikets tjänare här på jorden.

8.14.2 Själv ser jag det inte otänkbart att Gud planerade skapelsen i syfte:

• att bevisa för hela universum, hur fel Djävulens livsstil är samt
• att ur skapelsen få fram ersättare som dessutom blivit bättre rustade än vad änglarna varit.
  Genom sitt kärleksförhållande till Gud kommer de honom mycket närmare än änglarna och i sin ställning står de därför också över änglarna. Därför kommer de inte bara att få, utan också att kunna överta Guds riket, för att sen regera tillsammans med Kristus i evighet. (mer i serie 2)
• Därmed har Gud bevisat att Djävulen hade fel, då han hävdar att Gud är en envåldshärskare som inte tål några medregenter. Det gör Gud visst, men efter Djävulens högmodssynd vill Gud bara överlämna makten och riket åt sådana människor som här på jorden bevisat att de lärt sig bruka Guds kraft rätt d v s till att hjälpa andra, och inte i sina egna själviska syften.
• Men framför allt har dessa människor som verkligen valt att tro på Gud, också fått lära sig känna honom. De vet att Gud absolut inte är den "svikare" som Djävulen påstår. De vet av egen erfarenhet att Gud verkligen är den trofasta vän han utgett sig för att vara, en person som det går att lita på även i livets svåra situationer. (Joh. 17:3)

Nu skall vi försöka svara på den andra frågan.

8.14.3. Varför, och hur länge tillåter Gud det onda att existera (mer i serie 2)

Jag tror, att om Gud i sin allmakt hade valt att omedelbart förinta Djävulen strax efter hans avfall, så hade Gud framstått som en hård och hänsynslös envåldshärskare.

Gud måste därför tillåta det onda utvecklas parallellt med det goda, tills dess att konsekvenserna av båda livsstilarna förts fram till sin mognad. Gud kan därför inte använda sin allmakt, till att skilja det onda från det goda, förrän Djävulen och hans livsstil blivit avslöjade inför hela Guds skapelse.

Då först bryter Gud inte emot en enda av sina egenskaper. Därmed lämnar hans handlande inte heller någon skugga av tvivel över hans person. Tills dess måste han ge Djävulen ett spelrum.

Livets mening är b l a att vi skall lära oss av våra egna erfarenheter bedöma vad som är gott och ont, och sen välja att leva tillsammans med Gud som är den goda osjälviska ledaren.

8.15 Djävulens person

Djävulen är liksom Gud en för oss osynlig ande. Att leva som Djävulen gör kallar Bibeln att leva i mörker. Detta bildlika tal ställes i motsatt förhållande till att leva i gemenskap med Gud i hans ljus. (1Petr.2:9 )
Ju klarare ljus vi befinner oss i desto tydligare framgår kontrasterna mellan svart och vitt, skillnaden mellan orätt och rätt. Ju mer mörkret tillbar dessa mer suddas kontrasterna ut och i rena beckmörkret ser vi ingenting alls utan går helt vilse. I ljuset sker tillväxt men ett ständigt mörker leder till död och förruttnelse. Den människa som inte lever i Guds gemenskap i ljuset är en fånge i Världen. Lurad av Djävulen kommer hon då att gå allt längre bort från ljuset mot ett tilltagande mörker. Resultatet blir att varje människas liv med tiden bär ett tydligt vittnesbörd om i vems sällskap hon lever.

Djävulen har fortfarande kvar ett yttre sken av sin ursprungliga skönhet. Men hans inre är i total avsaknad av den balans och oföränderlighet som kännetecknar Guds person.

Här ser vi en grundläggande skillnad mellan Guds person och Djävulens person. Gud måste uttrycka alla sina egenskaper på en gång. När Gud handlar kan han inte förneka en enda av sina egenskaper. Djävulen däremot kan visa fram, än den ena sidan, än den andra, ja han t o m förkläda sig till en ljusets ängel om han därmed kan vinna sina syften. Vi ser att Guds oföränderlighet gör att vi kan lita på honom. Djävulens föränderlighet gör att han är inte går att lita på. Och för den som vandrar i halvmörker blir han dessutom svår att avslöja.

8.16 Ormens förförelsetaktik sen Edens lustgård.

1. Djävulen inleder ofta med en till synes ofarlig fråga "skulle då Gud ha sagt". Därmed väcker han människans intresse för att åtminstone debattera frågan. Djävulen uppträder därigenom i skenet av en sanningssökare. Men genom sitt sätt att fråga, lyckas han ofta utså misstro mot Guds godhet och hans ord i frågan. (1Mos.3 )
2. När Djävulen väl fått igång diskussionen, vågar han gå emot Guds klara uttalande, genom en halvsanning eller som här med en direkt lögn "ingalunda skall ni dö"
3. Djävulen framställer sen det felaktiga handlingssättet som en ren vinst "när ni äter av trädet skall era ögon öppnas, så att ni blir såsom Gud och förstår vad gott och ont är"
Därmed utger sig Djävulen för att vara människans verkliga vän. Gud framställs som en snål och ogin person, som vill undanhålla sin skapelse något verkligt gott. Hans sataniska tolerans verkar vid första påseende vara mer människovänlig än Guds kärlek och omsorg. Det beror på att sann kärlek inte kan godkänna det onda, utan måste avslöja och varna för det onda som till slut endast förstör.

Denna sataniska tolerans vinner därför ofta stundens popularitet genom att framstå "vidsynt" och "kärleksfull," men det hemska är att den förtiger eller ljuger, om de långsiktiga följderna av det onda.

4. I sitt handlande är Djävulen ivrigt rastlös och nervöst jagande. Han försöker genom överrumplingstaktik få människan att fatta snabba oöverlagda beslut. Både när han frestade Eva i Paradiset, och Kristus i öknen, pekade Djävulen dessutom först på Guds mål för deras liv, men anvisade sen fel väg.

Adam och Eva skulle fostras till att bli lika Gud, genom att övervinna frestelsen, men den genväg till målet som Djävulen lockade dem med var falsk. "ät av trädet så blir du lik Gud."
Kristus kom till världen för att återerövra den å Gud, genom att besegra Djävulen och inte genom att ge efter för hans frestelse "Fall ned och tillbed mig så skall du få hela världen" (Matt. 4:9)
I båda fallen är den djävulska principen att man måste handla snabbt, annars går erbjudandet ur händerna.
När Gud däremot kallar en människa, ger han alltid henne tid att fatta sitt avgörande efter moget övervägande. (Luk.14:25-33)

5. När Djävulen får en människa på fall, försöker han intala henne att det är hopplöst att försöka bli annorlunda i syfte att paralysera offret till overksamhet.
   Först hävdar Djävulen, att allt gått förlorat genom att vi föll. Sen kommer han med argumentet att även om vi upprättades, så vore det meningslöst eftersom vi ändå är dömda att falla på nytt igen.

Båda argumenten är fel. Bibeln ger massor av exempel på att visserligen kan mycket ha gått förlorat när vi faller men absolut inte allt Det är aldrig omöjligt att övervinna Djävulen bara vi vänder oss till Gud.

Bibelns troshjältar har alla varit svaga människor, som blivit starka genom Guds kraft. (Hebr.11:32-40. spec. 34.)

Såsom ormen genom sitt anfall förvillar, paralyserar och slutligen dödar sitt offer, kommer Djävulen att handla med de människor han slutgiltigt får i sitt våld. (Joh 8:44) Den död här åsyftas är den andliga döden, d v s den eviga skilsmässan från Gud. Men liksom en blomma inte dör med detsamma när den ställes i mörkret, så är inte heller den eviga skilsmässan från Gud i allmänhet definitiv, förrän vårt jordeliv är slut, om vi ända tills dess väljer att stanna kvar i mörkret.

6. Först när Djävulen stärkt greppet om sitt byte tillräckligt vågar han visa sitt rätta jag, som är intolerans, satanisk hårdhet samt en hänsynslöshet som med alla maktmedel försöker tvinga sitt byte till fortsatt lydnad

8.17 Hur länge skall vi kristna låta Djävulen lura oss?

Har du lagt märke till hur lätt Djävulen fortfarande lurar även oss kristna in i sin egen ursynd.

Djävulen lockar oss alltför lätt att börja vår egen verksamhet, i stället för att stödja och samarbeta med andra kristna. Sen lurar han oss ytterligare till att glädja oss över segrar och framgångar på ett sätt som gör att vi lätt blir högmodiga och börjar anse oss märkvärdigare än andra kristna.

Formellt kan vi hävda att vi ju arbetar för Gud. Men vårt grundmotiv är fel om Djävulen lurat oss tro att vi är kallade bli stora ledare enbart på grund av någon speciell sanning vi råkat se i Bibeln.
Risken finns då faktiskt, att vi glider så långt bort från den livgivande gudsgemenskapen att vi vaknar till besinning först på domens dag när Jesus säger till oss "gå bort jag känner er inte" Och dessutom kallar han oss "ondskans hantlangare" därför att vårt felaktiga handlande ökat splittringen i den kristna Församlingen. Det är en mycket allvarligare synd än de många enklare synder som vi så hårt fördömer i våra kyrkor. (Matt.7:22-23)

8.18 Djävulens olika skepnader

Djävulen är allt sedan sitt avfall en hatisk fiende till Gud. som aktivt kämpar emot Gud. Där Gud gör något försöker Djävulen genast komma och förstöra.

1. För att lyckas i sina uppsåt brukar Djävulen lögner eller något som är svårare att avslöja nämligen halvsanningar. Så gör han både när han anklagar någon inför Gud, som när han söker förvilla och förföra en människa på jorden. Som lögnare kallas han för lögnens fader, ty han är själva ursprunget till all lögn. (Joh. 8:44)
2. Vidare uppträder han med smygande list i avsikt att förföra. Men han kan också paralysera sitt offer. På grund av dessa egenskaper förliknas han i Bibeln vid, en orm. Ormen har en kluven tunga. Den symboliserar Djävulens förmåga att tala halvsanningar. Han kan också i ett sammanhang säga en sak och i ett annat sammanhang en annan sak, allt beroende på, vad som bäst passar hans syften.(1.Mos. 3:13)
3. Djävulen lyckas rent av med. att engagera några människor i en öppen kamp emot Gud Allt detta bidrar till att hans storhetsvansinne växer till den grad att han i slutet av vår tid förliknas vid en drake. Den gamla ormen har sålunda vuxit till en drake som talar stora och hånande ord, mot Gud. (Upp. 20:2, Upp. 12:17)

4. Vi människor är enligt Bibeln skapade av Gud och vi kan därför på ett sätt betraktas som hans egendom. När Djävulen lockar människorna till avfall från Gud uppträder han som en tjuv som saknar laglig rätt till sitt byte. (Joh. 10:10)
   Drivkraften till allt vad. Djävulen gör är hans omättliga egenkärlek som baxa söker sin egen vinning. Tills dess att Gud slutligen har avväpnat honom krossar och underkuvar Djävulen med våld allt som han kan. (Jes. 14:17)
5. Djävulens hat mot Gud vänder sig speciellt mot de kristna därför att de här på jorden avslöjar honom. De har också lämnat fångenskapen och gått över på Guds sida. I sitt hat och sin fiendskap mot de kristna förliknas Djävulen både vid en drake och vid ett rytande lejon. (Upp.20:2, 1 Petr. 5:8) Det finns även i vår tid många kristna som genom förföljelser, fängelse och tortyr får uppleva denna form av Djävulens påtagliga vrede. Djävulen är i själva verket alla människors fiende eftersom han försöker att förvilla och förföra alla människor både här i tiden och för evigheten. (Upp. 12:9) Tyvärr har de flesta människor ännu inte insett hur farlig han är.
6. Djävulen kallas också de kristnas åklagare. Han anklagar ständigt de kristna inför Gud. som då måste uppträda som domare. (Upp. 12:10, Sak 3:1-4) När kristna gör fel anklagar han dem för det. När kristna gör rätt ifrågasätter han motivet för deras handlingar. Berättelsen om Job vill bl a lära oss att Gud ibland måste tillåta Djävulen att pröva oas för att det ska bli uppenbart för alla vilka våra motiv är. (Job 1:6-12)
7. Djävulen är kanske farligast när han kan arbeta genom människor som tillhör Guds rike eller som anser sig göra det. Då uppträder Djävulen nämligen förklädd till en ljusets ängel. (2 Kor.11:13-14) I denna skepnad talade han på Jesu tid, genom många prästers och fariséers mun. (1Tess. 4:1-3, 5:5-15) Människorna trodde i allmänhet att dessa ledare var Guds rikes representanter men Jesus avslöjade deras verkliga ställning. (Joh. 8:44) Lägg märke till att fariséerna själva inte var medvetna om sin fruktansvärda situation. De var andligt sett förblindade och bedragna av den tidens traditionella religiösa beteendemönster. (1Tim. 4:1-3) Också i vår tid skall det enligt Bibeln finnas andliga ledare, vilka predikar onda andars läror i stället för Kristi lära. (2 Tim. 4:5-4)

Det kan synas kränkande när Bibeln påstår att en människa kan vara redskap åt Djävulen. Men är det inte tvärtom så, att detta påstående ger en viss ursäkt för den människans handlande.

Bibeln säger med andra ord att en människa inte själv behöver vara så dålig som den lära hon för fram. Det är först när människan fått kunskap om sitt förhållande som hon blir fullt ansvarig inför Gud för vad hon talar och gör.(Rom. 3:12-16) Det finns bara en chans för oss att kunna avslöja Djävulens listiga anfall och det är om vi noggrant jämför all förkunnelse med Bibelns lära. Exemplet med aposteln Petrus visar hur viktigt det är att vi prövar ALL förkunnelse. Gud har i Bibeln lovat oss att ingen skall behöva gå fel i livet om vi följer hans personliga undervisning (bild 2. 29).

8. Djävulen kan också, uppträda förklädd till en ljusets ängel på så att han övar själavård. Han påvisar för oss att vi gör många fel, att vi glömmer eller försummar det vi borde göra, att det gått illa för oss en längre tid. Ingenting kan vara riktigare. En kristen ska ju vars korsfäst för världen och inte längta efter den onda. En kristen ska vara en segrande lärjunge. Kan vi få vara Guds barn vi som är så dåliga?

   Många kristna plågas av liknande tankar. Men kan de vara sant att de kommer från Djävulen. Ja, det är möjligt för Djävulen passar på när det gått illa i helgelsen. Han pekar på det dåliga och så långt är det absolut sant men sen kommer lögnen in för han rekommenderar alltid. fel väg ut ur situationen. Djävulen kan uppmana oas ta nya tag eller rent av att bedja mera. "Bed att det går bättre på alla sätt så att du får vara ett Guds barn". Djävulen vet att Gud inte kan svara på böner som beds fel. (Jak. 4:3) När vi ex vis åberopar en godhet som vi har eller hoppas få, då beder vi "i vårt eget namn" i stället för "i Jesu namn". Då beder vi som farisén i templet. (i Luk. 18:9) Den primära rätten till gemenskap med Gud. beror inte alls på hur pass bra vi lyckas i helgelsen. Vår rätt till gemenskap med Gud beror på enbart det verk han gjort genom Jesus Kristus. Han har fött oss på nytt till sina barn, därför har vi laglig rätt till gemenskap med vår himmelske Far.

   Djävulen vet att uteblivna bönesvar skapar missmod hos oss och ger olust för all bön. Om vi följer Djävulen som själavårdare går det bara sämre och sämre för oss. Helst vill han att vi skall tappa modet så rejält att vi överger vår tro på Gud. Här får vi lära oss att avslöja Djävulen I helgelsen ger han oss av sin kraft till att övervinna det ondas makt i våra egna liv, och stå honom emot i en rätt tro. Då driver en rätt bön tillsammans med ett rätt bruk av vapenrustningen Djävulen på flykten (Ef. 6:10 samt bild 2.17).

Som vi sett har Bibelns skildring av Djävulens verksamhet inget gemensamt med medeltidens grova och löjliga djävulsbilder. Säkert ingick dessa bockar, horn och svansar som ett listigt led i Djävulens taktik.

Han lät utmåla sig så löjlig och skrattretande att en "upplyst" människa helt enkelt måste vägra att tro på existensen av en sådan varelse. Visst gör vi därför rätt när vi förkastar dessa vanföreställningar, men vi bör akta oss för att också, förkasta tron på Djävulens existens. För i så fall har vi verkligen gått i fällan. Djävulen är farligast när han kan operera ostört därför att ingen tror på hans existens.

8.19 Djävulens makt

Är Djävulen allsmäktig? Det enklaste svaret vore att säga att Djävulen inte kan göra mer än vad som Gud och människorna tillåter honom göra.
Men för att vi skall förstå svaret på denna fråga bättre måste vi skaffa oss en helhetsbild av vad Bibeln lär om både Guds, Djävulens och människans makt i dag. Vi kan här bara belysa frågan med vissa allmänna principer.
När vi kristna förkunnar att Gud är god och allsmäktig frågar sig många "Varför tillåter Gud då det onda över huvud taget att existera."

Jag tror att om Gud i sin allmakt hade förintat Djävulen strax efter hans avfall, skulle Gud ha framstått som en hård och hänsynslös härskare. Vi kan förmoda att Djävulen då, såsom han gör nu, försökte beskylla Gud för att vara detta. Den lösning på problemet med det onda som Gud valt, kommer att när sista akten är spelad låta honom framstå som den han verkligen är.

Gud låter det onda utvecklas parallellt med det goda tills dess att resultatet av båda livsprinciperna har förts fram till sin mognad. Då blir Djävulen avslöjad inför hela Guds skapelse. Då först kan Gud använda sin makt till att skilja det onda från det goda utan att bryta mot en enda av sina egenskaper. Då lämnar hans handlande ingen skugga av tvivel över hans rättvisa och godhet. Tills dess måste Djävulen få ett visst spelrum. (Upp 6:20) Den allmänna tolkningen av profetiorna är, att Djävulen kommer att ha herraväldet över stora folkmassor ända till slutet av denna tidsålder. (Upp 11:15, Hes 28:18-19 se vidare i Serie 2).

Det som Gud nu kan göra är att varna för Djävulen och ta upp kampen mot honom i och genom de människors liv som frivilligt ställer sig på Guds sida. (1 Joh. 3:8-9) Just därför sändes Jesus till världen.

• Genom pånyttfödelsen öppnas en dörr ut ur fångenskapen in i en personlig gemenskap med Gud.
• I helgelsen erbjuder han oss vapen i händerna att motstå Djävulens anfall samt auktoritet att i stället driva honom på flykten.
• När vi människor låter Djävulen inspirera oss att tala eller handla ger vi honom ökat inflytande, och vi blir delansvariga till det onda som sker i världen.

Om vi granskar förkunnelsen i våra kyrkor ser vi, att få kyrkor undervisar om något mer än syndernas förlåtelse och pånyttfödelse. Det är främst i arbetet bland utslagna, alkoholister och narkomaner som man börjat undervisa om vår makt över Djävulen.

Vidare har den allmänna tolkningen av profetiorna om framtiden haft en passiverande inverkan på många kristna.

Jag tror att Gud i dag kallar oss att bryta det ondas makt i våra samhällen, genom att vi som individer i högre grad än hittills börjar att använda oss av den auktoritet vi fått av Jesus Kristus över Djävulen.

besök