Bild 2.9 Frälsarens väg
( Innefattar även bild 2.10 Frälsarens person )
9.1 Avsikten med Jesu liv på jorden
9.1.1.Lärde sig våra livsvillkor
För att Gud som är vår skapare verkligen skulle kunna hjälpa oss, ville han själv uppleva våra problem så att säga inifrån. Det är en av orsakerna till att han lät sig födas till jorden som en människa.
Just därför att Kristus som en människa själv har varit frestad i allt som vi, förstår han oss nu verkligen och kan därför också, sända oss den hjälp vi behöver vid varje särskilt tillfälle. (Hebr.4:15-16)
När sen den rätta tiden var inne, lät Gud Kristus födas till jorden genom jungfrun Maria. Kristus hade således icke en jordisk fader i ordets egentliga betydelse, utan han blev skapad av Gud på övernaturligt sätt i Marias liv, som profeten Jesaja hade förutsagt att det skulle ske. "Se jungfrun skall bli havande" Josef bör vi därför endast betrakta som Jesu styvfar. (Jes.7:14, Matt.1:23).
9.1.2. Blev ett perfekt föredöme
Tack vare sin övernaturliga avlelse, hade Jesus Kristus en fullkomligt ren och oskuldsfull natur utan egoism i sitt hjärta. Därför kunde Jesus starta sitt liv på jorden som människa precis från samma ställe där Adam och Eva hade stått före deras syndafall. (Luk. 1:26-38, Luk. 2:1-20, Rom. 1:1-4)
I varje frestelse som Kristus sen mötte under sitt över 30-åriga liv på jorden, valde han att göra det rätta, ty han lyssnade till Guds röst och lydde Gud i allt. Bibeln säger att Kristus blev frestad i allt som vi, dock syndade han aldrig. (Joh. 5:19, Joh. 8:28, Hebr. 2:17-18, Hebr. 4:14-16)
Därmed har Gud genom Jesus Kristus gett oss ett perfekt exempel på hur Gud önskar att vi skulle handla i en liknande situation. Därför är Kristus det fullkomliga föredömet på vad Guds rikes livsstil innebär. (Hebr. 5:8-10, 1Petr. 2.21-23)
Därmed har Gud också, som jag ser det, bevisat att det kunde ha varit möjligt även för oss vanliga människor att utvecklas utan att synda. Gud bär därför ingen skuld till Adams och Evas syndafall, eller till våra synder.
|
Att Jesus aldrig syndade, kallas i Bibeln för Kristi rättfärdighet. När vi av hela hjärtat börjar att tro på Frälsaren Jesus Kristus, får "vi låna" hans vita rättfärdighetsdräkt. (= Kristi rättfärdighet tillräknas oss)
|
9.1.3 Kristus är enda medlaren
Tack vare sina egna erfarenheter av våra mänskliga livsvillkor, fungerar Kristus idag som vår medlare eller "försvarsadvokat" och överstepräst inför domaren Gud, när Djävulen anklagar oss för våra synder. Dessutom är det som vi redan sagt Jesus Kristus som ger oss både de råd och den hjälp som vi behöver. (Hebr.8:1-13, Hebr.9:11-28, Hebr.10:19-39, Jes.9:6)
Bibeln lär uttryckligen att det inte finns någon annan person, varken i himlen eller på jorden, som kan utgöra denna förmedlande länk mellan Gud och oss. Den säger "En enda är medlare mellan Gud och människor, en människa Kristus Jesus." (1Tim.2:5-7). Vi bör därför i våra böner alltid vända oss direkt till Gud genom Kristus och inte till någon annan.
9.1.4. Historiens största profet och segerherre
Först efter det att Jesus skaffat sig över 30 års egen livserfarenhet, började han undervisa andra. Han framstår då för oss som historiens största profet, som gett oss en riktig kärlekshälsning från Gud. Judendomens ofta vreda och straffande gudsbild fick nu börja vika för Jesu kärleksbudskap, att vår himmelske Fader älskar oss mycket och längtar att få sluta envar av oss i sin famn. Gud stadfäste sanningen i hans budskap genom åtföljande tecken och under.
(Apg. 3:22-26, Joh.12:1-11, Joh.20:30-31, Hebr. kap.1o 2)
Men framför allt behövde Kristus besegra vår gemensamma fiende. Djävulens första nederlag blev att han aldrig fick ens en millimeters fotfäste i Kristi liv. För allt som Jesus sade och gjorde utförde han i en fullkomlig gemenskap med sin himmelske Fader. Men den största segern vann Kristus, som vi skall se genom sin död på korset. ( Joh.5:19, Joh.14:10-11, Hebr. 2:5-18 spec.v14, 1Joh 3:8)
9.2 Avsikten med Jesu död på korset
9.2.1. Vår mänskliga oförmåga
Ett annat av Djävulens främsta vapen är vår syndaskuld som skiljer oss från Gud. Redan de första människorna hade ju syndat genom att bryta mot Guds uttalade vilja och därmed avfallit från Gud och som följd därav hela människosläktet. Innan Gud kunde presentera sin lösning för mänskligheten till ett liv präglat av Guds rikes livstid (bild 2:15) så måste han skapa behov av denna lösning. Det var en av orsakerna att han gav judarna Lagen och instiftade Gamla Förbundet under den 5:e tidsåldern.
(se Bildserie 2).
Till lagen knöt Gud ett löfte. Den som håller alla Lagens bud skall få rätt till evigt liv i Guds gemenskap (3Mos.18:5). Under mer än 1000 år lyckades dock inte en enda människa till punkt och prick uppfylla lagens krav och skaffa sig själv rätten att leva i Guds gemenskap. Därmed borde väl Gud, en gång för alla, ha bevisat vår mänskliga oförmåga att i egen kraft skaffa oss frälsning.
Trots vår mänskliga oförmåga att hålla Lagen upphäver Gud inte den som norm för ett rätt sätt att leva. Så har exempelvis vårt lands lagstiftare allt mer börjat göra när folk tillräckligt länge överträtt en viss lag. Förr var varje snatteri en straffbar stöld. Nu blir det inget påföljd längre för smärre stölder.
Lagen är i sig själv god och bra för den ger oss Skaparens egna riktlinjer för ett rätt liv. Genom Lagen uppenbaras också våra överträdelser. Därmed tjänar den ett gott syfte för alla som vill lära sig leva rätt efter Guds rikes livsstil. Kristus har själv förklarat, att Guds lag är god och dess kärleksbud tidlösa. Nackdelen med lagen är att varje brott mot den blir en ny synd, som skiljer oss än mer från Gud. Men därmed kan den också skapa i oss ett desperat behov av en bättre fungerande lösning. (Rom 3:20)
9.2.2. Ställföreträdaren löser syndens skuld och makt
Guds geniala lösning blev då Frälsaren Jesus Kristus som allas vår ställföreträdare. Bakgrunden därtill är följande. Eftersom Kristus aldrig brutit vare sig mot Lagen eller Guds övriga vilja var han utan synd och hade därmed laglig rätt att återvända till himlen utan att behöva dö. Men Gud och Kristus älskar oss var och en så mycket att Kristus var villig att bli allas vår ställföreträdare och ta vårt straff på sig. Därigenom fick Kristus laglig möjlighet att kunna förlåta oss våra synder och efterskänka oss vår syndaskuld samt ge oss rätt till full gudsgemenskap redan här i tiden. (2Kor.5:21, 1Joh.4:10, 1Petr.3:18, Kol.1:13-23, Ef.1:7-8)
Guds lösning med ställföreträdaren innebär sålunda:
- att han genom Jesus Kristus i vårt ställe fullgör allt vad lagens bokstav kräver. Därmed är både Guds trovärdighet visad och lagen uppfylld.
- När vi omvänder oss till Gud, kan han ur laglig synpunkt sett förlåta oss våra synder och som vi sagt tillräkna oss Kristi rättfärdighet. När Djävulen vår åklagare anklagar oss har han inte längre någon laglig rätt att åtala den, som Gud förklarat rättfärdig. (På liknande sätt fungerade även Englands lagstiftning för inte så länge sedan. Om någon hade blivit mördad och en oskyldig i misstag hade dömts till döden för mordet, så kunde inte åklagaren längre åtala den verkligt skyldiga mördaren om han påträffades senare. Han blev då frikänd eftersom en redan straffats för mordet).
- Ett av Djävulens främsta vapen är den sataniska styrkan i vår onda natur eller köttet. På korset tog Kristus inte bara vår syndaskuld, utan när han, "som Bibeln säger det blev gjord till synd," förenades han även med vår köttsliga natur. (Rom.7:14-25, 2Kor.5:21, Rom.6:6-14)
Trots detta besegrade Kristus även här alla köttets onda reaktioner. Han uppträdde i stället mild som ett lamm, inför dem som slog och hånade honom. Slutligen bad han Gud förlåta dem som korsfäste honom, eftersom han ansåg att de inte riktigt förstod hur fel de gjorde.
(Apg.8:32, Luk.22:63 - Luk.23:34)
- Även övriga frukter av segern på korset
ställer Gud till vårt förfogande.
- Kristus lät sig piskas och såras för att han skulle få laglig rätt att skänka oss helbrägdagörelse från våra sjukdomar. (1Petr.2:21-24)
- Genom pånyttfödelsen kan Gud låta något av Kristi segerrika natur födas in i våra liv. Genom den får vi tillgång till allt det som Kristus äger och är. Den ger oss ex.vis lust att börja leva efter Guds rikes lagar och hans rikes livsstil. Genom den tar Kristus i vårt ställe upp kampen mot det onda i våra liv.
Därmed ser vi hur Kristus uppfyller den profetia, som Gud flera hundra år tidigare gett genom profeten Jesaja när han sade: "Det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor dem lade han på sig. Ja han var sårad för våra överträdelsers skull och slagen för våra missgärningars skull, straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid och genom hans sår bliva vi helade ....ja han blev räknad bland överträdare han som bar mångas synder". (Jes. 53:1-12)
9.2.3. Kristus sann Gud och människa
För att Kristus skulle kunna genomföra sin uppgift som Frälsare, så måste han i sin person förena både Gud och människa.
Kristus måste ju vara en sann människa för att kunna dö, för som Gud kunde han inte dö.
Om det sen funnes en syndfri människa, så skulle denna syndfria människa, rent mänskligt sett, med sitt liv kunna sona endast en annan persons liv. (Ur biblisk synpunkt klarar han inte ens det. Ps.49:8-9)
Så för att Kristus genom sin död skulle kunna sona alla människors synder, så måste han var mycket mer värd än en människa. Kristus måste också vara sann Gud.
Slutligen behövde Kristus, som vi sagt förr, dö liksom det vetekorn som faller i jorden, för att Gud genom pånyttfödelsen skulle kunna multiplicera något av hans gudomliga liv till oss. (Joh. 12:23-24)
Innan den syndfria Kristus dog på korset, lade Gud som sagts all vår syndaskuld och dess straff på honom. I den stunden inträder gudsskilsmässa även i Kristi liv. Han konstaterar detta genom att utropa "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig"? (Matt.27:46) Av detta kan vi lära oss följande:
- För det första
hur mycket Gud älskar oss, trots att vi alla varit eller ännu är hans fiender. Gud vill inte utkräva syndens straff på oss, utan han tar i första hand straffet på sig själv. Bibeln säger härom: "Ty så högt älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son för att var och en som tror på honom icke skall gå förlorad utan ha evigt liv. Icke sände Gud sin Son i världen för att döma världen, utan för att världen skulle frälsas genom honom".(Joh.3:16-17)
- För det andra
att Gud bevisat en gång för alla, vilken allvarlig sak synden är. Ty om Gud måste skilja ifrån sig t.o.m. sin egen Son, som tillhörde treenigheten, när vår syndaskuld lades på honom, hur skulle vi människor då ens drömma om att kunna leva i Guds gemenskap med oförlåtna synder i våra liv.
9.3 Jesu triumf i döden och dödsriket
9.3.1. Jesus besegrade även gudsövergivenheten
Trots att Gud måste överge Jesus när han "blev gjord till synd för vår skull," så övergav Jesus inte Gud. I stället övervann Jesus även gudsövergivenheten genom att i fullt förtroende för Gud ropa med hög röst. "Fader i dina händer lämnar jag min ande" (Luk.23:46)
Därefter gav han upp andan och steg triumferande ned i dödsriket som världshistoriens största segrare. Men för Jesu lärjungar och alla övriga som stod runt om kring, såg hela korsfästelsen ut som ett totalt nederlag, som betydde slutet för hela Jesu uppdrag. I stället blev det tvärtom.
|
Så är det alltid för den naturliga människan, som ännu inte lärt sig se den andliga verkligheten såsom Gud ser den.
|
9.3.2. Jesus demonstrerar sin seger.
Även om Jesus dog till sin kropp, så blev han likväl till sin ande gjord levande. I anden steg han sen som segerherre ned i dödsriket för att:
- predika frihet för alla de som levt och dött från Adams tid tills dess, och som dittills hållits fångna av Djävulen. (1Petr.3:18-20, 1Petr.4:6)
- Slutligen tog Jesus från Djävulen nycklarna till både döden och dödsriket. Därmed är han fråntagen nycklarna till "sitt eget hus". Det betyder att Djävulen inte längre har bestämmanderätten över sina fångar.(Upp.1:17-18)
9.4 Uppståndelsen och himmelsfärden
När Jesus hade dött lade hans vänner honom i en rik mans grav. Men prästerna fruktade att Jesu lärjungar skulle röva bort liket och sedan påstå att han uppstått från de döda. Därför förmådde man den romerska krigsmakten att sätta ut flera soldater för att bevaka graven.
Tre dagar senare uppväckte Gud Kristus från de döda och förde honom livslevande ut ur graven. Vakterna blev dödsförskräckta och flydde. När prästerna hörde detta uppmanade de soldaterna att ljuga genom att påstå att lärjungarna stal bort Jesu kropp medan de sov. Det var en dålig lögn, för om de verkligen hade somnat i tjänsten så skulle de ha blivit bestraffade med döden.
Genom att Gud uppväckte Kristus från de döda, gav Gud åt hela världen beviset för att han bekände sig till allt vad Kristus sagt och gjort.
|
Ty hade Kristus bara varit en vanlig människa, så skulle han fortfarande ligga kvar i sin grav, precis som alla andra människor.
|
Under hela 40 dagar visade Jesus sig därefter flera gånger för sin lärjungar. Vid ett av tillfällena sågs han t.o.m. av över 500 vittnen. (1Kor.15:5-8, Apg.1:1-11)
Därefter for han i sina lärjungars åsyn tillbaka till himlen. Där tjänar han, som vi sagt förr, sedan dess som vår överstepräst inför Gud. Som bevis för att han inträtt i detta ämbete utgjöt han på pingstdagen den Helige Ande i ett rikare mått än vad förr hade varit vanligt.
|
Mötet med den uppståndne Jesus och pingstdagens upplevelse av den Helige Ande hade en fullkomligt revolutionerande inverkan på hans lärjungar.
|
Deras fruktan försvann och i stället började de frimodigt överallt predika om Jesu uppståndelse.
I slutet av vår egen tidsålder kommer Kristus tillbaka, för att fängsla Djävulen och upprätta sitt tusenåriga fridsrike här på jorden. (mer härom i Serie 2)
9.5. Vår egen upplevelse av Jesu…
Vi vet väl alla av egen erfarenhet, att vi inte kan vinna en fiendes förtroende och vänskap genom att visa honom hårdhet. Om vi exempelvis utkräver vår rätt med lagens medel när vi blivit förorättade vidgar vi bara klyftan. Om vi däremot kan visa vår fiende vänskap och erbjuda honom vår hjälp när har kommit i en svår situation då har vi en chans att återvinna hans vänskap.
9.5.1 …försoning..
Gud handlar mot oss människor på samma sätt, vi som på grund av vår olydnad har uppträtt som fiender mot Gud. När vi lyssnar till förkunnelsen om Kristi verk på korset, erbjuds vi ta ställning till Guds frälsningserbjudande.
Om vi då i tro ser upp till Kristus som dog i vårt ställe, så börjar kärleken till honom säkert att spira upp även i våra hjärtan. När vi därefter i tacksamhet tar emot Guds förlåtelse och nåd, börjar vårt fientliga sinnelag smälta bort och försoningen blir en realitet även i våra liv.
Bibeln har uttryckt det med följande ord: "Ty det var Gud, som i Kristus försonade världen med sig själv, han tillräknar icke människorna deras synder, och han har betrott oss med försoningens ord…
|
....Vi ber å Kristi vägnar: Låten försona er med Gud" (Kor.5: 19-20)
|
9.5.2…samt tecken och under
Evangeliets glada budskap säger vidare att "Jesus Kristus är densamme i går, i dag och i evighet" (Hebr.13:8) Om det är sant så bör även hans makt vara oförändrad i dag. I så fall vill denne oföränderlige Kristus som besegrade omvärlden, köttet samt Djävulen under sitt liv på jorden också stadfästa sin seger i våra liv idag.
|
Då både vill och kan Jesus även i dag bota sjuka och göra under,
liksom han gjorde det under sitt liv på jorden.
|
besök
