Vandringen = helgelsen

midi

Bild 2.13 Vandringen - helgelsen

När vi sen låter kristus -naturen i oss ta upp kampen mot vår egoism, kommer vi att utvecklas både andligt och moraliskt. Det betyder att vi börjar tänka, tala och handla som Jesus gjorde.
Den här andliga tillväxten kallar Bibeln helgelse, och den åskådliggör vi med att den gula färgen allt mer breder ut sig över ande, själ och kropp. Helgelsen är livsviktig, för utan helgelse kan ingen se Gud På de gula områdena är vi helt "nya skapelser" i Kristus Jesus. Beroende på hur mycket vi vuxit talar bibeln om, nyfödda barn, ynglingar samt andliga fäder. (1Joh. 2:12-14)

På den här bilden har vi lagt ett kors över köttet - den onda eller gamla naturen. Det betyder, att det inte längre är vi själva, som i egen kraft skall bekämpa det onda. Kristus grundlade nämligen segern över vår egoism på korset. Men det är endast på de områden i våra liv, där vi tillåtit Kristus föra in sin seger, som frälsningen verkligen fungerar. På det området förvandlas vi till kristuslikhet och då först upplever vi något av livets verkliga mening. Helgelsen kan då sägas förändra oss på två olika plan:

individuellt skall vår karaktär blir allt mer kristuslik

kollektivt skall vi lära oss samarbeta "som lemmar i Kristi kropp" (mer härom i serie 2 och 3)

Att bli född på nytt, kan gå på ett ögonblick. Men att helgas till Kristuslikhet är en livslång process på området efter område. För det är bara den del av vår personlighet som vi "föder" som växer.

Det är därför viktigt att vi tillåter den Helige Ande visa oss, om vi har stängda utrymmen i vår personlighet, dit vi inte velat släppa in Kristuslivet. Det kan vara ett speciellt ömtåligt område där vi blivit så illa sårade av någon, att vi inte har kunnat förlåta den personen.

Några viktiga uttryck i samband med vår helgelseprocess är:

Att bara på det område där vi insett sanningen om vår själviskhet och synd och vi sen också bekänt den och fått förlåtelse, kan vi i samarbete med den Helige Ande för att därefter,

lägga av den gamla människan och i stället ikläda oss den nya människan. Därigenom minskar bildligt talat det violetta området i vår personlighet och det gula området ökar i stället.
Vidare ser vi att vägen smalnar ju högre upp vi kommer. Det innebär att det som kan vara OK för ett barn, inte längre behöver vara det för en yngling eller för andliga fäder.
Först därefter kan vi avskilda från det gamla själviska inflytandet, på ett nytt och levande sätt tjäna Gud och våra medmänniskor, genom de osjälviska goda gärningar som Gud vill ge oss både lust och kraft till. (Läs ex.vis Ef. 4:11-32, 5:1-33.)

För att effektivisera vårt tjänande vill den Helige Ande dessutom utrusta oss med såväl:

andliga nådegåvor (Rom. 12: 5-11) som
andens frukter (Gal. 5:22-23)

Nådegåvorna kan vi förlikna vid andliga arbetsredskap, medan andens frukter (som kärlek, glädje, frid) är synbara följder av helgelseverket. Utan nådegåvor blir vi ineffektiva. Och om vi talar kunskapens ord eller sanning utan kärlek, så kan orden både såra och döda. Endast när sanningen sägs i verklig kärlek föds liv. Därför behöver vi utvecklas i båda samtidigt.

besök