Bild 2.30 Bön och lovsång

Många frågar sig, varför måste vi överhuvudtaget bedja? Gud som ser allt, vet väl ändå vad vi behöver? Det viktigaste svaret är, att bönen är en närgemenskap med flera olika former av samtal med Gud.
Det andra svaret gäller vem vi vill ge auktoritet att i fortsättningen regera en viss situation

1. Begärbön för egna och andras behov är kanske den vanligaste. Jesus uppmanade oss bedja och begära, så att Gud kan glädja oss med bönesvar. (Matt. 7:7-11, Joh. 16:24) För att ej bli själviska bör vi alltid också bedja för andra personers behov. Vi kan inleda eller avsluta bönestunden med sång.
2. Flertalet sånger och psalmer utgörs närmast av berättande allsånger. På nästa nivå finner vi lovsånger med tacksägelse och lovprisning till Gud för vad gott han gjort samt för erhållna bönesvar (Fil. 4:6)
3. En utvidgning härav är tillbedjan. Då prisar och upphöjer vi vår himmelske Fader för hans fina egenskaper, exempelvis att han är fylld av nåd och godhet samt evigt trofast mot dem som hänger sig åt honom. Att lova Gud i medgång brukar vara lätt. Men den största sprängkraften har lovsången, inför omöjliga situationer som Jerikos murar, eller under motgångar och lidanden, såsom när Paulus och Silas lovsjöng i fängelset. Det kallas "att offra lovets offer." (Jos. 6, Apg.16:25)

4. Gud gav jorden till människan, som genom syndafallet förlorade makten över den till Djävulen. När vi ber till Gud "tillkomme ditt rike, ske din vilja" så fråntar vi Djävulen hans fotfäste i den aktuella situationen och ger i stället Gud fullmakt att handla.
5. Auktoritetsbön under Andens ledning mot ondskans makter går ett steg längre. Varje enskild kristen har fått auktoritet att i Jesu namn vid behov kasta ut små demoner. Men för att driva bort de andefurstar som regerar över städer och länder, kan det krävas allt från en hel församlings enade bön med fasta till uthålliga böner som samlas i himmelska "böneskålar" innan vi får bönesvar. (Matt10:8, 12:28-29, 16:18-19, 18:18-20, Mark.16:17-19)