12. Bruden möter Kristus

12. Bruden möter Kristus (Upp. 14:1-5, 15:2-5, 19:1-10)

12.1 Uppryckandet omfattar

I tusentals år har gudsfolkets profeter och heliga sett fram emot "Herrens dag" då Gud äntligen träder fram för att göra upp med ondskan på jorden. "Herrens dag" inleds med att Kristus tar hem sin brud från jorden, eftersom bruden då fullgjort sina uppgifter och folkmassorna vänt Gud ryggen och i stället utvalt Antikrist.

Uppryckandet omfattar:

först uppstår till nytt liv alla heliga, som dött i gamla eller nya Förbundets tid. (Hebr.11:40, 1Tess. 4, 2Tess. 2)
Sen skall alla "förståndiga brudekristna" som lever kvar förvandlas i ett ögonblick, för att tillsammans med de uppståndna ryckas upp på skyarna Herren Jesus Kristus till mötes.
Uppryckandet omfattar även bröllopsgästerna i Jesu liknelse (Matt.22:1-14) Hit hör såvitt jag förstår alla de som under den sista stora väckelsen tackat ja till Guds inbjudan, men som inte hunnit så långt i helgelsen att de kan räknas till bruden.

Brudeskaran består därmed av heliga ur både gamla och nya förbundet. De senare utgörs av en oräknelig skara frälsta "hedningar" ur alla folk på jorden, samt en förtrupp frälsta judar vilka erkänt Jesus som sin Messias. Kvar på jorden blir tyvärr de som i Jesu liknelse betecknas som "oförståndiga" brudekristna samt medvetna avfällingar.

Gemensamt för dem som är med i uppryckandet är en levande kärleksrelation till Frälsaren Jesus Kristus

Vid den första uppståndelsen stiger sålunda Kristus aldrig ned till jorden, utan brudeskaran möter honom på skyarna. Jesus stiger ned på jorden först något senare, och räddar judarna från utrotning i samband med slaget vid Harmagedon.

12.2 Förståndiga och oförståndiga kristna

I bibelns normala bildspråk betecknar Kristi brud det kristna kollektivet som väntar och längtar efter brudgummens återkomst. I liknelsen om de förståndiga och oförståndiga brudtärnorna frångår Jesus det kollektiva begreppet, för att i stället kunna exemplifiera två olika förhållningssätt inför brudgummens ankomst. (Matt.25.1-13)

Traditionellt finns det två tolkningar till den delvis svårtydbara grundtexten:

Antingen tog de oförståndiga endast tomma lampor och ingen olja alls. I så fall blir tolkningen den att de oförståndiga nöjde sig huvudsakligen med en utvärtes kristendom, medan de förståndiga dessutom hade skaffat sig tillgång till olja (en personlig delaktighet av den Helige Ande)
Eller så hade alla 10 börjat lika rätt en gång, genom att ta emot Kristus som sin Frälsare och fått uppleva den Helige Ande som barnaskapets Ande. I liknelsen representeras detta i så fall av en första oljemängd i lamporna, den som enligt den alternativa texttolkningen började ta slut när brudgummen dröjde. De förståndiga hade däremot dessutom tagit med sig extra olja i sina kärl.

I bägge fallen gäller att de oförståndiga lämnades utanför. De fick inte låna olja av de förståndiga tärnorna och de hann inte heller köpa sig någon ny olja i tid.
I så fall är liknelsens mening åtminstone den, att en personlig gudserfarenhet varken kan lånas, ärvas eller överföras på annat sätt. Sann gudsgemenskap är det mest personliga som finns, och den tar tid att utveckla. Just detta gör liknelsen så allvarlig, eftersom den talar om s.k. bekännande kristna.

Lägg märke till att alla 10 var inbjudna, och alla 10 var helt säkra på sin plats i bröllopssalen. Därför kan de oförståndiga inte beteckna opånyttfödda syndare eller medvetna avfällingar.

Att ha rätt lära och stå med i en kristen församlings medlemsmatrikel samt dela deras livsstil räcker sålunda inte. Men syndfrihet och hundraprocentig vakenhet hade inte ens de förståndiga, för även de somnade. Skillnaden ligger mycket djupare än så.

12.3 Utestängda f.d. andedöpta kristna.

Det förvånar säkert många i dag, att inte alla som en gång börjat rätt kommer in i himlen. Men enligt en av Jesu liknelser i Bergspredikan förvånar det sannolikt ännu mer dem som oförberett ställs utanför. Därför skall vi nu försöka ta hjälp av andra bibelställen, för att om möjligt tolka liknelsens djupare mening i harmoni med bibelns helhetssyn.

Bibeln talar om såväl:

Andens gåvor eller nådegåvor vilka kan liknas vid "arbetsredskap" som gör oss effektivare i vårt arbete i Guds rike, ex.vis profetians gåva, tungotalets gåva, vishetens samt kunskapens gåvor, etc. (1 Kor.12:4-11) Dessa ges åt alla kristna som ber om dem. De andliga nådegåvorna "kostar ingenting" för mottagaren, och kan som för lärjungarna på pingstdagen mottas "momentant".
Andens frukter däremot är det mångåriga resultatet av att vi börjat bli präglade av Kristi karaktär. (= den gula färgen i bildserien) och denna helgelseprocess "kostar ett dagligt dödande" av vårt jagliv. I utbyte mot köttets onda gärningar (den violetta färgen) som är vrede, häftighet, partisöndring etc. kommer därmed saktmod, frid, endräkt, kärlek, glädje etc. (Gal.5:19-26)

12.3.1 Guds målsättning för vår helgelse är: (Fil.2:12-16)

att vår personlighet allt mer skall börja präglas av Kristi karaktär, genom att förvandlingen leder till osjälviska goda gärningar i stället för köttets onda gärningar.
att vi börjar lysa som ljus i natten för att människorna som när de ser resultatet:

skall börja prisa Gud som möjliggjort detta för oss, genom Jesus Kristus (Matt. 5:14-20)
samt själva bli intresserade att få uppleva samma sak. ( Apg.13:47-49)

Låt oss nu se på det extremt allvarliga budskapet i Matt.7:21-23 om de kvarlämnade. (Här använder vi 1981 års officiella översättning som är mer trogen mot grundtexten än Levande Bibeln.) Jesus sade: "Inte alla som säger Herre, herre till mig skall komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske faders vilja. På den dagen (anm.) skall många säga till mig: Herre, herre har vi inte profeterat i ditt namn och drivit ut demoner i ditt namn och gjort många underverk i ditt namn? Då skall jag säga till dem som det är: Jag känner er inte. Försvinn härifrån, ni ondskans hantlangare!"

Min tolkning kan sammanfattas i följande punkter:

För att vara förståndiga och redo måste vi vara födda på nytt. Det villkoret uppfyllde samtliga tärnor. I denna bildserie bär de därför rättfärdighetens vita dräkt.
Falska profeter som aldrig varit kristna kan både profetera och göra underverk genom djävulens kraft. Men de kan aldrig driva ut onda andar. Enligt Jesu egna ord kan onda andar bara drivas ut av dem som tillhör Guds rike. (Luk.11:14-22) Alltså hade dessa människor en gång varit andedöpta kristna beklädda med Andens kraft.
Dessa kristna hade således upplevt verkligheten bakom stegen 1- 5 i bild 3.3 i Serie 1. Så länge det inte kostade för mycket följde alla med. De oförståndigas olydnad, kom först när de skulle börja "betala priset" för helgelsen.

I stället för att vara ljus i mörkret, hade deras köttslighet fått dra vanära över Gud. Därför kallar Jesus dem ondskans hantlangare (eller ni som verkar laglöshet) och förvisar dem ut i mörkret.

Genom att vilja förbli själviska "köttsliga ökenkristna" hade dessa stannat i växten, precis som de kristna hade gjort på sin tid i Korint. De hade sålunda inte tagit sitt behov av fördjupad gudsgemenskap och helgelse på tillräckligt allvar:

Jesus poängterade ju att det eviga livet i första hand innebär att lära "känna Gud …och den han sänt Jesus Kristus". Maria som förstått detta, sökte sig till Jesu närhet när tillfälle gavs, medan Marta irriterat ansåg köksarbetet viktigare. (Joh. 17:3, Luk. 10:38-41)
Paulus skriver om helgelsen: "De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med alla dess lidelser och begär. Vad köttet ger är lätt att se: otukt, orenhet, liderlighet, avguderi .... ofördragsamhet, vrede…intriger, maktkamp, …. De som gör sig skyldiga till sådant skall inte få del i Guds rike." (Gal. 5:19-25)

Redan Paulus tvingades med tårar konstatera att många kristna "är fiender till Kristi kors, de lever så att de slutar i fördärvet… dessa som bara tänker på det jordiska" (Fil.3:18-19)

12.3.2. Mer om förståndiga och oförståndiga brudekristna:

Troligen hade de oförståndiga brudekristna, mer eller mindre omedvetet, blivit avfällingar. En orsak som kan ha bidragit till avfallet kan vara att de invaggats i falsk säkerhet, av att fortfarande se sina andliga nådegåvor fungera. (fler tänkbara orsaker finns till bild 2:24 i Serie 1)

Löftena i Upp. boken till de 7 församlingarna om att få vara med och regera med Kristus i Tusenårsriket ges endast till övervinnarna. Till dem som lärt sig segra över sitt eget kött och Världen säger Jesus: "jag skall aldrig utplåna hans namn ur livets bok". (Upp.2 och 3 spec. 3:3)

Gud kräver varken full helgelse eller perfektionism. Men vi måste åtminstone "vilja ha den goda viljan" att rena och helga oss från allt som den Helige Ande visat oss är synd i våra liv. Vår långsiktiga målsättning måste dock vara, att lära oss leva ett allt mer helgat liv, som det står skrivet: "Var heliga ty jag är helig". (1Petr.1:15-16)

Därför strävade Paulus efter "att kunna föra fram alla som fullvuxna i Kristus" (Kol.1:28) Drivkraften därtill blir då automatiskt en allt mer växande brudekärlek. Den som fått mycket förlåtet, han älskar också mycket. (Fil. 2:12-16, Luk.7:47)

Tyvärr kommer kärleken att kallna hos många kristna i den yttersta tiden, för man skaffar åt sig lärare som utlovar en falsk nåd, så att åhörarna kan fortsätta med att ta det lätt på helgelsen. På så sätt kan de fortsätta att leva precis som oförvandlade människor gör i Världen. (1Tim.4:1-2, Fil. 3:17-21, 1Petr. 1:13-25, 1Petr. 2:1)

Sammanfattning: De oförståndiga ville bara ha det som de kunde njuta av och få "gratis". De förståndiga har gått vidare i helgelsen och " börjat betala" genom att ge upp allt mer av sitt självliv. Bara de som lever i seger - övervinner dagligen köttet och Djävulen - är lovade att få vara med.

Både i Matt.25.1-13 och på andra ställen uppmanas vi att köpa dyrbarheter som olja och ögonsalva så att vi kan se vår situation som Gud ser den. (ex.vis Upp.3:18) Hur går detta då ihop med det faktum att frälsningen skall vara fri, av nåd, och inte gå att köpas vare sig för pengar eller goda gärningar? Priset vi får "betala" är som sagts en daglig korsfästelse då vi tillåter Anden döda köttets gärningar.

Vägen till himlen går således genom en djupare upplevelse av korset i våra egna liv.

Anm.
De oförståndiga kristna som lever på jorden vid uppryckandet får sin dom omedelbart, genom att de lämnas kvar och hamnar in i vredesdomen. Övriga oförståndiga kristna som dött under åren uppväcks inte, utan får höra sanningen om sitt liv först vid den yttersta domen, tillsammans med alla andra människor. (se bild 4.8)

12.3. 3 Guds plan - Djävulens motdrag

Guds målsättning för Församlingen har sen begynnelsen varit - att Bruden innan uppryckandet skall ha blivit så stark att den inte längre lever besegrad i öknen utan erövrar segerrikt i Löfteslandet. (Ef.3:10) Genom Församlingens segrar i ändtiden skall då tom. de onda andemakterna få se och känna på kraften och makten i Jesu seger på korset - genom att sjuka blir helade, besatta befriade i namnet Jesus och alla slags demoner utdrivna.

Men för detta krävs andligt vuxna helgade kristna, som också fungerar i nådegåvorna, se Bild 6.4

Ett av Djävulens första motdrag i slutet av 1800-talet var att få präster och folk att tro att nådegåvorna inte längre behövdes. Man feltolkade bibelstället om att endast kärleken består evigt, men nådegåvorna skall försvinna (fast först när mänsklighetens tid på jorden är slut. 1Kor.13: 8-10) Genom de karismatiska väckelserörelserna på 1900-talet håller detta nu på att rättas till i kristenheten.
Djävulens motdrag under 1900-talet har varit att lura kristna som mottagit nådegåvor att låta nöja sig därmed, och ta det för lätt med helgelsen. Därmed har alltför många kristna fallit i självsäkerhet och högmod och kommer att lämnas utanför om de inte gör bättring, se Jesu egna ord i pkt. 12.3.1 I den helgelseväckelse som började på 1990- talet har detta glädjande nog börjat att rättas till.

12.4. Kristi domstol - examen och fest

I tusentals år har gudsrikesfolkets profeter och heliga sett fram emot "Herrens dag". Då träder Gud äntligen fram och gör upp med ondskan på jorden och Djävulen som är dess ursprung. Eftersom Gud överlåtit all dom åt Sonen, så blir det Jesus Kristus som får inta rollen som hela universums kung och rättvisa domare. Domen har två samtidiga händelsekedjor, en i skyn och en på jorden. Kristus inleder med att låta sina änglar kasta ned Djävulen till jorden. Därefter tar han upp bruden till sig i skyn.

I skyn samlas brudeskaran inför Kristus:

Först vidtar domen inför Kristi domstol, där varje individ får motta en rättvis lön för sina goda gärningar och sitt arbete för Kristus på jorden. Enkelt uttryckt skulle man kunna kalla det för slutexamen i Livets skola. (enligt bild 2.11 samt 2.27 i Serie 1) Lönen avgör troligen också vilken förtroendepost var och en skall få i samband med Kristi regentskap under Tusenårsriket. (se bild 4.7 samt Anm. )
Därefter vidtar världshistoriens största fest mellan brudgummen Jesus Kristus och hans från jorden räddade trogna brud. För att riktigt demonstrera Kristi slutseger över Djävulen, hålls festen inte i självaste himlen utan i skyn, som dittills varit Djävulens högkvarter över jorden. (Ef. 2:2)

Anm.
Förståndiga brudekristna behöver därför aldrig frukta någon evig skilsmässodom från Gud. Den uttalas bara över ogudaktiga människor, samt oförståndiga brudekristna vid yttersta domen efter Tusenårsriket. Därför säger Bibeln, att den andra döden inte har någon makt över dem som är förståndiga brudekristna. (se bild 4.8 samt Upp.20:6)

12.5. Guds triumf - en Kristuslik brud

Brudeskaran får nu i beundran se på hur brudgummen Kristus, med sin himmelska änglahär, dömer ut och besegrar ondskan på jorden och i andevärlden. Därefter insätts brudeskaran att tillsammans med Kristus under Tusenårsriket utöva ett gott andligt herravälde över människorna. I Bibeln symboliseras detta med att den nya staden Jerusalem, ersätter Djävulens onda herravälde.

Redan vid skapelsen hade Gud bl.a. följande mål i sinnet:

Gud ville inte bara ta fram ersättare för de änglar som avfallit med Djävulen. Efterträdarna skulle också bli moraliskt mer utvecklade och stabilare än föregångarna.
Dessutom ville Gud stärka basen för sitt rikes regering (bestående av själva treenigheten) med hjälp av Kristi brud. Brudens förebild skulle vara den skolning som brudgummen Jesus Kristus själv genomgick under sitt liv på jorden. De som här lärt sig segra i frestelser och prövningar, kommer därför där att t.o.m. få döma över änglar. (Upp. 20:4-6, 21, 1 Kor. 6:3)
I stället för Edens lustgård finns nu den nya staden Jerusalem, som symboliserar Gudsrikets utökade maktcentrum. (Upp. 21, 22 samt bild 4.7)
Den sammanhållande kraften skall vara utvidgningen av treenighetens kärleksförhållande till varandra, här symboliserat av brudens kärleksrelation till brudgummen Kristus. När bruden handlar gör hon det för att glädja och behaga brudgummen.
För att kunna regera rätt måste människornas sinnen och natur utvecklas och helgas till Kristuslikhet. Brudens sinnen har övats i Livets skola för att kunna skilja mellan gott och ont. Brudens natur har helgats till Kristuslikhet genom lidanden. Hennes smycken av guld och ädla stenar har något gemensamt med den framställningsprocess, som varje sann helgelse innebär.
Ädelstenarna har en gång varit värdelöst kol som förvandlats till något värdefullt under starkt tryck och stark hetta. Guldet har renats från slagg under en glödhet smältningsprocess. (Mal.3:3, Rom.5:3-5, Upp.3:18)
På sina huvuden hade brudeskaran segerkransar. Dessa symboliserar att de varit övervinnare i sina frestelser samt att de vunnit andra för Gud. (Jak.1:12, Upp.7:13-17, Fil.4:1, 1Tess.2:19)