4. Kristus mottar framtidsboken

4. Kristus mottar framtidsboken (Upp. 4-5)

I dessa två kapitel förflyttas visionen till den himmelska härligheten. I Upp 4:1-2 skildrar aposteln Johannes hur han kom i andehänryckning och därvid hörde en röst säga till honom: "Kom hit upp, så skall jag visa dig vad som ska hända i framtiden".
(Detta är en händelse av liknande slag som Paulus upplevde, då han fick motta delar av sin höga uppenbarelse. 2Kor.12:1-7. Tyvärr förväxlar många Johannes högst personliga andehänryckning här, med brudens uppryckande undan vredesdomen på jorden. De senare händelserna skildras ju först i Upp. 14-15 och 19 se vårt avsnitt 12)

Johannes tycks söka efter ord för att beskriva det han får se, och vi har troligen bristande förmåga att förstå allt han skildrar. Men en sak är klar, medan jordiska troner och regeringar faller så finns det ett rike som kommer att bestå i evighet, och vi som är kristna tillhör detta Guds rike.

Lovsången till Gud och Lammet inför tronen utgör därför ett genomgående tema i hela Uppenbarelseboken.

Här återger vi förkortat några av lovsångerna:

Först prisas Gud som Skaparen i kap 4 med orden: "Herre du är värdig att ta emot äran och lovet och makten, för du har skapat allting. Eftersom du ville det, blev det skapat och kom till". Vid lovsången i kap 14 klarar Johannes inte av att återge texten, men i kap 15 säger han att man sjöng Moses och Lammets sång.

I Moses lovsång prisas Gud som den historiske beskyddaren och räddaren av sitt egendomsfolk ut ur deras fångenskap i Egypten. ( 2Mos 15:1-18. ) Här finns ingen antydan om att det skulle ha varit deras egen kraft som räddade dem. I stället prisas Gud som räddaren genom ca: 40 citat som "du Herre och din hand räddade oss".

På liknande sätt prisas därefter Jesus Kristus som Frälsaren i dag för alla folkslag på jorden. I kapitel 5 gäller lovsången att "endast han är värdig att motta bokrullen och bryta dess insegel" för att sen kunna ta del av Guds hemliga krigsplan för ändens tid. "För endast han har med sitt blod friköpt människor från alla folk på jorden."

Hela 28 gånger i Upp.boken kallas Jesus Kristus för Lammet. Huvudbudskapet Johannes därmed tycks vilja förmedla är, att Guds kraft till seger bara kan uppenbaras i den som är villig att i sig själv bli lika svag som ett lamm.

I denna sin egen svaghet, men iklädd Guds kraft, segrar Lammet till slut över all mänsklig ondska och över självaste Vilddjuret som är ondskans ursprung.

I kapitel 15 lovprisar brudeskaran Jesus Kristus för att även de i hans kraft kunde övervinna Vilddjuret.

I kap 19 hör Johannes en sista segersång ljuda i himlen: "Halleluja! Herren vår Gud, den Allsmäktige är nu konung. Låt oss (därför) vara glada och jubla och ge honom vår hyllning. Ty tiden har kommit för Lammets bröllop och hans brud har gjort sig redo".

Men lovsången skall inte bara ljuda i himlen.

Guds vilja är att lovsången genom församlingen skall börja ljuda redan här på jorden som ett vittnesbörd inför alla folk. (Jes.61:11)

Hittills har Jesus Kristus fullgjort alla uppdrag perfekt som han fått av Gud. Nu håller han bokrullen = framtidsboken i sin hand. Men innan han kan öppna den och ta del av detaljerna i Guds hemliga krigsplan mot den djävulska ondskan, måste han först bryta alla dess 7 insegel. Vidare är han också, som vi sett av avsnitt 2, beroende av att vi som är hans församling utför vår viktiga roll på jorden, i denna tidsålders avslutning. För vi är, som lemmar i Kristi kropp, kallade till att utgöra hans medarbetare på jorden. Vidare är vi som individer kallade att bli övervinnare oberoende av vad vi möter. För att kunna leva upp till detta, behöver vi säkert också en fastare förankring i det himmelska.

Det som i den bibliska historien utmärkt tidigare medarbetare och övervinnare är:

att de kunde härda ut, därför att de hade Herren för sina ögon, och inte sina svåra omständigheter. ( Ps.18:8, Hebr.11:27, Apg.7:55 )
att de lovprisade och tillbad inför tronen, även när de hade blivit oskyldigt misshandlade och kastade i fängelse som Paulus och Silas. (Apg.16:25)
att de under allt detta ägde en djup inre förvissning om att deras framtid och liv låg tryggt i Guds händer. (Apg.8:35-39)
att de vågade bli svaga som lamm för att i Guds kraft kunna utföra sina uppgifter. (1Kor.1:28, 2Kor.12:9-10)

Detta är den grundinställning som jag tror, att Uppenbarelseboken här framför allt vill lära oss.

Ett dubbelt perspektiv

Varje sann kristen lever alltså enligt Bibeln, inte bara sitt normala fysiska liv här på jorden, utan också ett fördolt andligt liv i det himmelska med Jesus Kristus, se Ef.2:6.
Detta dubbla synsätt möter vi också i Upp.bok 7. Där ser Johannes först brudens andligt fördolda tjänst inför tronen, ( punkt1 och 2 ovan ) som fortsätter ända tills bruden blir uppryckt till himlen, för att där slutligen delta i Moses och Lammets sång i Upp.bok 15.