5. Kommentarer inför händelserna (Upp.6-19)

5.1 Viktiga frågor.

1. dels en händelsekedja med bland annat insegel, basuner och vredesskålar
2. dels detaljerade tilläggsbeskrivningar av enskilda händelser. Några av dem ligger insprängda i texten, andra är samlade i block efter händelsekedjan.

Om detta är de flesta bibeltolkare relativt ense, liksom att vi lever i slutet av denna tidsålder.

• Hur lång tid omfattar händelsekedjan med sju insegel, basuner, vredesskålar, 7 år eller 100 - 200 år?
• När börjar det genom att första inseglet bryts?
• Sker uppryckandet av bruden före, under eller först efter vedermödan?
• När sker Jesu synliga återkomst till jorden som kung i Tusenårsriket?
• Var i händelsekedjan befinner vi oss nu?

5.2 Orsakerna till förvirringen?

Huvudorsakerna till förvirringen är, som jag ser det:

• Att många författare i sin tolkning inte tagit hänsyn till ALLA bibelställen som talar om samma sak. Allt som profeterna, Jesus och apostlarna sagt i en viss fråga måste, som vi ofta sagt, passa in i den tolkning vi hävdar är rätt. Bibelns grundprincip är ju att "Summan av ditt ord är sanning" Ps.119:160
• Att inte ens Jesus visste alla detaljer om Guds hemliga krigsplan mot Djävulen under sitt liv på jorden. Inte förrän Jesus i himlen brutit bokrullens 7:e insegel kan han öppna framtidsboken och läsa dess fulla innehåll. Då först kan han också genom den Helige Ande meddela oss, det vi för varje tillfälle behöver veta.

Därmed är jag och andra i gott sällskap när vi säger: "Vi förbehåller oss rätten att ha en del fel i vår tolkning av Uppenbarelseboken", trots att vi efter bästa förstånd försökt uppfylla grundprincipen ovan.

Men om vi lovar mer än Bibeln, skadar vi både oss själva och andra.

5.3 Olika tolkningsprinciper

Andra orsaker till förvirringen är:

1. De bibeltolkare som tror att ändtiden blir så kort som endast 7 år, ser händelserna som punktinsatser. Om så vore skulle troligen alla vakna till på grund av den enorma intensiteten i så många händelser på kort tid. I stället varnade ju Jesus oss för att leva så oförståndigt att "den dagen" kommer över oss överraskande.
2. Världen skall födas på nytt. Det sker inte utan födslovärkar och deras intensitet ökar med tiden tills barnet är fött. Därför tror jag mer på att de flesta händelserna i stället är trender, vars omfattning ökar med tiden.
3. Händelserna följer inte mekaniskt på varandra som timmarna i en klocka, vilket många tycks tro.
4. I stället är det dynamiska förlopp som de berörda kan påverka helt eller delvis. Gud uppsköt ex.vis sin dom över Nineve över 160 år, när folket i staden lyssnade till profeten Jona och gjorde bättring.
5. I vår egen tid kan framför allt Församlingen påskynda eller fördröja ändtidens händelser. Allt beror på hur effektivt vi lär oss att samarbeta med Gud i hans frälsningsplan. (2 Petr.3:3-15 spec. sista versen)
6. Vi såg att breven till församlingarna hade flera tillämpningar. Det samma tror jag är fallet med åtminstone vissa av tilläggsbeskrivningarna ex.vis om Skökan, Babel, och Vilddjuret. De är tidlösa företeelser som alla människor möter. Sålunda hade mänskligheten redan före Jesu tid upplevt flera vilddjursriken, ett pågick då, nämligen romarriket, och det sista kommer först under Antikrists tid. De försvinner inte från jorden förrän de i slutversionen drabbas av Guds vredesdom.

På liknande sätt har kristna i alla tider fått vägledning från Bibelns profetior, även om deras slutliga uppfyllande kommer först i framtiden.

5.4 Vad lärde Jesus om ändtiden?

Innan vi ger oss in i detaljfrågor bör vi ha klart för oss följande:

• Jesus själv sade, att endast Gud visste tidpunkten för hans andra tillkommelse. ( Matt.24:36 )
• Däremot gav Jesus och apostlarna en rätt god information om de tidstecken som skulle föregå hans tillkommelse. (Bland annat om fikonträdet Israel. se 5.9.5)
• Vidare gav Jesus oss följande tre viktiga uppmaningar: (Luk.21)

"Många skall komma i mitt namn och säga, att de är Messias och, att slutet är nära. Men tro dem inte". Falska profeter kommer att uppträda under Jesu namn och göra stora tecken och under, för att om möjligt förvilla tom de utvalda. (Matt.24:11, 24-25. Att man påstår sig vara inkarnation av Jesus är vanligare i u-länder än i våra i-länder)

Hos oss är däremot följande tre förvillelser vanligare:

• Den första är, att vi låter oss luras till att uppleva "en annan Jesus" och en annan ande." Bakom varje sådan "annan Jesus och annan ande" döljer sig något från djävulen, fast i form av en förklädd ljusets ängel. Resultatet blir att vår djävulsinspirerade självupptagenhet bara ökar, fast under en fasad av falsk andlighet. Det är samma misstag som den självcentrerade församlingen i Korint lurades till. (2Kor.11:4) Men med varje upplevelse av Bibelns sanna Jesus, följer också en sann utåtriktad nöd för andra människors behov.
• Det andra är att många inte längre vill lyssna till sanningen utan väljer sådana talare som predikar det som "kliar dem i öronen".( 2Tim.4:3,1917 års översättning )
• Det tredje är, att vi låter oss luras av påståendet att slutet är nära. Det har tyvärr varit, och är fortfarande alltför vanligt, i våra väckelserörelser i formen av "Jesus kommer snart är du redo". I min ungdom trodde jag själv blint på det. Men nu inser jag att bakom detta som låter så fromt, kan dölja sig en självcentrerad flyktlängtan undan Guds kallelse till oss i ändtiden. Därför gör vi klokt i att också läsa Jesu nästa uppmaning till oss om vad som först måste hända.

- när ni får höra om krig och revolutioner. För tidens ände står ännu inte för dörren".

Först skall det bli:

• krig mellan olika nationer samt framför allt mellan olika folkslag, dvs. etniska krig
• jordbävningar som skakar stora delar av världen
• hungersnöd och epidemier som drabbar den ena orten efter den andra
• tecken som visar sig både på himlen, månen, stjärnorna och solen.

Grips inte ens av panik när folken omkring er gör det, i den grad att de önskar sig döden. Men innan allt detta inträffar, kommer ni att bli förföljda.

- även när ni blir utsatta för förföljelser. Då skall ni vinna evigt liv. Gud skall inte överge er. Utan hans vilja ska inte ett hår på era huvuden gå förlorat". (Mer om lidandet i allmänhet finns under avsnitt 8, samt om Antikrists förföljelse i ändtiden under avsnitt 11.)

5.5 Vad lärde apostlarna om uppryckandet?

5.5.1 Sammanfattning av apostlarnas och Jesu undervisning om brudens uppryckande:

1. Själva uppryckandet kommer först vid den sista basunens ljud (1Kor.15:52, Upp.14:1-5, Upp.15: 2-4) strax innan de sju änglarna i Upp.16 påbörjar utgjutandet av vredesskålarna.
2. Då skall först av alla de i Kristus döda uppstå och få sina himmelska kroppar. Sen skall även de kristna som lever kvar och är redo, förvandlas för att tillsammans med de uppståndna ryckas upp på skyarna Jesus till mötes. (1Kor.15:50-58, 1Tess.4:14-18. Dessa bibelställen citeras i vår tid ofta ihop med påståendet "Jesus kommer snart är du redo". Om nu svåra lidanden möter oss innan dess, riskerar vi bli förvirrade lika lätt som församlingen i Tessalonika gjorde på apostlarnas tid.)
3. De sistnämnda trodde ju faktiskt att uppryckandet redan hade skett, så att deras svåra lidanden berodde på att de varit oförståndiga jungfrur som lämnats kvar i Vredesdomen, (såsom det gick för de oförståndiga jungfrurna i Jesu liknelse i Matt. 25:1-13. Mer om detta i Maxi -textens avsnitt 12)
4. Därför blev Paulus tvungen att skriva i sitt nästa brev. "Låt er inte ryckas med och bli lurade". Följande två saker måste föregå uppryckandet: (2Tess.2)
• Antikrist skall först träda fram. Han kommer att lyckas lura många som hittills vägrat tro sanningen genom sina märkliga tecken och under. Vidare kommer han med tiden att kräva gudomlig tillbedjan och förfölja dem som inte underordnar sig.
• Det skall också bli ett stort avfall och uppror mot Gud.

Det som lärjungarnas profetiska perspektiv inte klarade av, var att särskilja kommande händelser i den 5:e tidsålderns avslutning såsom templets och Jerusalems förstöring år 70, från de händelser med Antikrist som definitivt tillhör vår egen tidsålder dvs. den 6e tidsålders avslutning. Därför trodde de helt klart att uppryckandet skulle ske under deras egen livstid. Tänkbart är att detta fick ingå i Guds strategi, för att ge judarna väsentligt utökade möjligheter att få ångra sig och ta emot Jesus som sin Messias. Jesus själv grät ju över Jerusalems obotfärdighet, och apostlarna arbetade mycket hårt under flera år på att försöka omvända judarna, innan de, och då främst Paulus, vände sig helt till hedningarna. Först sedan domen med Jerusalems förstöring fallit över de obotfärdiga judarna år 70, kompletterade Gud den profetiska bilden genom Johannes uppenbarelse under åren 80-95 e.Kr.

Först då, efter Johannes uppenbarelse, fanns det bättre underlag för en riktigare tidsuppfattning.

5.6. När sker uppryckandet?

I denna fråga har jag själv skiftat åsikt flera gånger, beroende på vilken uttolkare jag lyssnat till.

Sammanfattningsvis vet jag i dag följande:

• Det har alltid funnits och behöver kanske också finnas en viss hälsosam osäkerhet kring när uppryckandet sker. Tanken därmed är att vi inte skall bli lata eller somna in.
• Vi är garanterade att inte behöva vara kvar på jorden i den sista fasen när de obotfärdiga syndarna drabbas av Guds vredesdom genom vredesskålarna. "Gud har ju inte utvalt oss för att ösa sin vrede över oss, utan för att frälsa oss genom Jesus Kristus. Därför skall ni fortsätta att uppmuntra och styrka varandra". (1Tess.5:9-11)
• Men vi har aldrig utlovats att slippa undan lidanden och förföljelser för vår tro. Tvärtom säger Jesus, att alla som i denna tidsålder tillhör Gud och vill leva gudfruktigt kommer att få lida förföljelse så länge världen är kvar i Djävulens våld. (se vidare avsnitt 8.)

• Eftersom vi aldrig vet när vi skall dö, bör vi som individer leva så att vi när som helst kan möta döden.
• Men samtidigt måste vi tillsammans med andra kristna arbeta målmedvetet för Guds rikes tillkommelse på jorden. (De mål jag sett och önskar se en diskussion om återfinns under avsnitt 2. Men jag fruktar att debatten i stället koncentreras kring uppryckandet före eller ut ur vedermödan. I så fall visar det vilka kristna som är så självcentrerade att de är mer intresserade av att rädda sitt eget skinn, än att försöka rädda andra undan både vredesdom och evig förtappelse.)
• Om jag sen får leva och brudens uppryckande skulle komma tidigare än jag hävdat under punkt 5.5, så blir ju det en mycket glad överraskning.
• Värre vore att utan förvarning råka ut för det som drabbade församlingen i Kina när kommunisternas förföljelse började. De kristnas hälsning till väst lyder därför. "Era missionärer lovade oss att uppryckandet kommer före vedermödan. De hade fel, och nu har vi tvingats gå genom vår vedermöda och det helt oförberedda".

Låt oss därför dra lärdom av historien, så att vi inte gör om deras misstag i en världsvid skala.

5.7 Frukta icke! Löfte om övernaturligt beskydd.

Eftersom ondskan tilltar, är det naturligt att människorna allt mer fylls av fruktan. Just därför behöver vi alla det framtidshopp som Bibelns profetior vill ge oss. De vill visa, att det hela tiden är Jesus Kristus som har den yttersta makten och inte ondskan och Djävulen, även om det ser ut så ibland. När Jesus undervisade lärjungarna om den yttersta tidens händelser sade han. "När ni ser allt detta hända, stå då fasta och se uppåt för då är er befrielse nära". (Luk.21:28) Redan i Upp.bokens första kapitel möter oss Jesus med orden "Frukta icke". Det är också han som därefter både inleder och avslutar varje händelsesekvens.

I Upp. 7 mellan 6e och 7e inseglen blir det en mycket viktig paus. ( Beskriven i pkt. 6.4) Pausen i doms-utvecklingen varar tills alla Guds tjänare på jorden hunnit få Guds sigill på sina pannor. Sigillet innebär ett löfte om övernaturligt beskydd och tröst under de svåra tider som följer. Guds sigill är raka motsatsen till Vilddjurets märke i Upp.13:16 för antingen tillhör man Gud eller Djävulen. I Egypten var judarna skyddade undan den tidens hemsökelser, när de gjorde som Gud bjöd dem.

På liknande sätt lovar Gud här skydda sina tjänare på jorden tills de slutfört sina uppdrag.

1. en förtrupp frälsta judar vilka bekänt Jesus som sin Messias samt ( Upp.7:1-8. )
2. kristna ur alla hednafolk som trots lidanden troget utfört sina uppgifter på jorden. ( Upp.14:1-5 ) Antalet i vardera gruppen anges till 144.000, vilket symboliserar fulltaliga skaror. ( Förtruppen av frälsta judar symboliserades också av skördetidens "förstlingskärve" vid offertjänsten i templet,( 3Mos.23:10-14 )eftersom Israel som nation kommer till tro först i slutet av vedermödan. Se avsnitt 13.3 samt bild 5.10

5.8 Villkor för beskyddet

För att Gud med större säkerhet skall kunna skydda oss, måste vi ha hunnit växa upp från andliga barn till segrande kristna, som lärt sig att stå emot Djävulens alla listiga anslag.

Så vitt jag förstått kännetecknas detta av följande bilder:

• att vi som lemmar i Kristi kropp lärt oss uppfatta huvudets röst och lyda hans ledning i olika situationer. Läs mer härom i texten till bild 5.5
• att vi "lever ett fördolt liv på den inre förgården i templet" kännetecknat av daglig förlåtelse och rening, samt tillbedjan med uppenbarelse och lovsång. Läs även texten till bild 5.6
• att vi trots lidanden "tar avstånd från andligt skökoväsende" och villigt "föder fram nytt andligt liv" i form av nya andliga barn. Läs slutligen även texterna till bilderna 6.1 och 6.2

Det har visat sig att det just är de kinesiska kristnas övernaturliga glädje, som attraherat andra att bli kristna, trots risken för förföljelser.

5.9 Guds ord till Israel och arabvärlden.

För översiktens skull utgör de påföljande avsnitten 5.8 till 5.13 numera endast en sammanfattning av den kompletta texten under tilläggsavsnittet 14 C. (med tillhörande Bibelställen)

5.9.1. Abrahams 8 söner
I dag bor 90% av världens onådda folk inom det s.k. 10/40 fönstret, som sträcker sig från Atlanten till Stilla havet, samt från Turkiet i norr till Sahara i söder. Av dessa onådda folkslag är 1 miljard muslimer, bestående av hundratals olika etniska folkgrupper.
Av dessa är 300 miljoner araber fördelade på 21 nationer inom Nord-Afrika och Mellanöstern. Nästan mitt i detta område ligger landet Israel, vars befolkning 1999 bestod av 4,9 milj. judar och 3,8 milj. icke judar och då främst palestinier/araber.
För oss som står mitt uppe i grälet om vilken folkgrupp - judarna eller palestinierna, som har äganderätten till marken, kan det vara nyttigt med en kort historisk repetition. Speciellt som den bild som ges i våra massmedia inte alltid är helt objektiv.

Både judar och araber härstammar från Abraham som länge var barnlös:

1. Enligt den tidens sed uppmanade därför hustrun Sara honom att skaffa sig sonen Ismael med deras tjänstekvinna Hagar.
2. Först 13 år senare, när Abraham redan var över 100 år och Sara över 90 år, fick Sara genom ett Guds under löftessonen Isak som blev stamfader för judarna.
3. Gud måste ha gjort ett rejält under med Abraham, för efter Saras död fick Abraham ytterligare 6 söner med sin nya fru Ketura. (1Mos.25:1-4)

De arabiska folken härstammar således både från Ismael samt från Abrahams 6 söner med Ketura.

5.9.2 Guds löften till Abrahams säd (hårt summerade)

Bland de löften Gud gav Abraham skall vi här framhålla följande:

5.9.2.1 Guds löften om Landet.

• Det totala landområde som Gud lovade åt Abrahams ättlingar dvs. åt hans 8 söner (= judar och araber) skulle sträcka sig från Nilen i söder längs Jordanien i öster till Eufrat i norr.
• Inom det totala området skulle Isaks ättlingar (judarna) få ungefär Israels nuvarande område som evig besittning, dvs. mindre än 10% av helheten. Detta delområde visade Gud åt Moses från Nebos höjder i Jordanien

Inom sitt delområde skulle judarna vidare vara villiga att ge plats åt främlingar, (såsom samariterna på Jesu tid och palestinierna idag) samt behandla dem väl genom att "älska dem som sig själva"

5.9.2.2 Arabernas kallelse och framtida välsignelser

• Enligt Guds långsiktiga plan skall, Egypten, Assyrien ( = Libanon, Syrien, Irak) och Israel under tusenårsriket blir till stor välsignelse för alla folk på jorden.
• Men redan innan Israel blivit villig att inordna sig i Guds slutliga plan för dem, kommer troligen arabiska folkslag börja komma till tro på "Jesus som Messias, och den enda vägen till Gud."

Vid berget Sinai slöt Gud med det judiska folket, under Moses ledning, det s.k. Gamla förbundet. Avtalet gick ut på att, om han fick förbli deras enda Gud så skulle:

1. Det judiska folket vara Guds mönsterfolk.
2. Vara bärare av Gudsuppenbarelsen i form av, Lagen, Profeterna/Apostlarna, Bibeln, samt framför allt hela världens Frälsare Jesus Kristus som även är judarnas Messias.
3. Därefter skulle judarna bli "motorn för världsevangelisationen" så att alla folk på jorden skulle bli välsignade genom tron på Jesus som hela världens Frälsare. Men eftersom de förkastade Guds erbjudande så kommer de som nation inte in i sin kallelse, förrän i Tusenårsriket.
4. Abrahams avkomma skulle med tiden bli talrik som stjärnorna på himlen. Härmed avses inte bara hans naturliga avkomma (dvs. judar och araber), utan också hans andliga avkomma från alla folkslag på jorden, dvs.vi s.k. hedna-kristna som blivit efterföljare till Abrahams tro.

Profeterna och Jesus varnade för att Jerusalem skulle förstöras och judafolket förskingras bland alla hednafolk, om judarna framhärdade i olydnad genom att förkasta Guds erbjudande i Jesus Kristus.

Judarnas misstag berodde på:

• att de bara räknade med profetiorna om den segrande Messias kungen, eftersom de så hett längtade efter hans hjälp till befrielse från Romarriket
• Därför bortsåg de helt från profetiorna om Guds lidande tjänare Messias.
• Trots att de var Bibelns folk insåg de inte att Guds väg till upphöjelse alltid går via lidanden. Så gick det för Josef och Moses, David och Daniel, samt slutligen för Jesus. Där upphöjelsen kom direkt som i Sauls fall, klarade kungarna i regel inte av det, utan föll i högmodssynder.

Så här illa går det då vi har felaktiga eller bristfälliga referensramar. Likväl ser vi ut att göra samma fel när det gäller profetiorna om judar och araber samt brudens uppryckande.

Strax före sin död satt Jesus på Oljeberget och grät över Jerusalems obotfärdighet, för att de avvisade alla hans försök att församla dem till sig. Under mer än 30 år därefter arbetade dessutom apostlarna hängivet, för att om möjligt ändå övertyga judarna om deras kallelse.

Av Jesu ord och profetiorna visste de nämligen vad följderna annars skulle bli:

• För det första blev judarna som sagt fördrivna ur sitt land och förskingrade inom hela Romarriket i samband med Jerusalems förstörelse år 70 e. Kr. i en landsflykt som varade i över 1800 år.
• Vidare blev judarna andligt förblindade, eftersom de flesta avvisade Guds kallelse. Denna förblindelse upphävs inte, förrän judarna erkänner sitt misstag och ber Gud om förlåtelse.
• Beträffande tidpunkten för detta finns det två tolkningsmodeller.
1. Den judiska nationen kommer till tro på Jesus som sin Messias kort efter det att evangeliet om Jesus Kristus som Frälsaren nått jordens alla folkslag.
2. För judarna som nation sker omvändelsen först i samband med slutfasen av Harmagedonstriden. Då kommer Jesus tillbaka och räddar dem från en total utrotning. Därefter sluter Gud ett nytt förbund med dem, där alla lär känna honom personligt.
   Anm. Mitt råd är följande: Arbeta gärna intensivt på judars frälsning enligt modell 1, men bli inte förtvivlad om verkligheten för Israel som nation skulle bli enligt modell 2. Jag har valt att beskriva denna mer komplicerade tolkningsmodell, eftersom den också stöds av flera bibelställen.
• För enskilda individer upphävs förblindelsen redan nu, när de bekänner Jesus som sin Messias. Då blir de med i den så kallade "förstlingskärven," den förtrupp av frälsta Messias -troende judar som måste finnas för att Jesus överhuvudtaget skall kunna återkomma samt uppståndelsen från de döda skall kunna ske. Sedan 1967 har faktiskt fler judar kommit till tro på Jesus än vad det gjort fram till dess, allt sedan Jerusalems förstöring år 70 e.Kr.

Därmed riskerar den judiska nationen, som ju var den första att få höra evangeliet, att bli den sista av alla de folkslag som öppnar sig för Jesus som Guds son och Messias.

• Profeten Jesaja hade förvarnat om detta straff "Vem är så blind som min tjänare" samtidigt som han uppmanar arabstäderna "Kedar och Sela att jubla, ropa och ge Herren ära". (Jes. 42.10-20)

Trots allt förgäter inte Gud det förbund han ingått med Israel. Så stor är Guds trofasthet att han också i ett 50- tal profetior lovat att återsamla dem till det egna landet samt återupprätta Israel som nation, när vår tidsålder närmar sig slutet. När Jesus själv beskriver återupprättandet av Israel som nation förliknar han det vid ett fikonträd som börjar grönska.

• Först kommer den politiska upprättelsen av Israel som nation, som i värsta fall med tiden innebär ett fredsfördrag med Antikrist.
• Sen följer deras andliga återupprättelse

5.9.6 Israel tröskvagnen, Jerusalem lyftestenen.

Israel har hittills genomlidit och vunnit i 4 krig med sina arabiska grannar, nämligen 1948, 1956, 1967 samt 1973. Av dessa krig hade de 3 första utropats som Jihad, vilket betyder ett heligt krig som enligt muslimerna inte skall kunna förloras. Bibeln beskriver Israels enormt effektiva framfart spec. under kriget 1967 sålunda "se jag gör dig till en tröskvagn, ny och med skarpa taggar- ja ett eldsbloss bland halmkärvar"

Alla dessa nederlag har troligen tärt på muslimernas förtroende för sina egna andliga ledare, eftersom enskilda individer blir allt mer intresserade av kristna TV-program via satellit.

De extremt hårda muslimstaterna förväntas efter krigsslutet få en modernare statsledning som för en kortare tid öppnar länderna för den sista väckelsen.

Först i Tusenårsriket är sålunda Israel tillbaka i sin ursprungliga kallelse, att vara ett mönsterfolk och ett verkligt ljus för alla andra folk. Men för att då kunna utföra sin uppgift i rätt anda, måste även deras mänskliga (= köttsliga) naturs stolthet ersättas av hjärtats ödmjukhet och förkrosselse.

Detta hjärtebyte genomförs under slutfasen av den svåra tid som kallas "Jakobs nöd", när de som nation bekänner sin synd och av hela hjärtat omvänder sig till Herren. (se bild 5.10)

5.10 Även vi kristna behöver ändras

En alltför stor del av kristenheten är tyvärr delad i två läger. Dels har vi de som försvarar Israel oberoende av vad de gör, dels de som lika ensidigt försvarar Palestinierna:

• De som i allt försvarar Israel är ofta snälla kristna som till sitt stöd citerar Bileams ord. "Välsignad vare den som välsignar dig, och förbannad vare den som förbannar dig." (4Mos.24:9) Att välsigna Israel i deras kallelse är OK, likaså när de gör det som är rätt enligt Guds ord. Förbanna andra personer eller folk skall vi däremot aldrig göra, i nya förbundet.
• Men när Israel gjort det som är ont så sänder vi ut fel signaler, ifall vi inte vågar påtala det onda när så behövs. Därför gick ex.vis Petrus på pingstdagen hårt tillrätta med judarna genom att hävda: "Därför säger jag utan omsvep till alla i Israel, att Gud har gjort denne Jesus som ni korsfäste, till Herre och Messias". (Apg.2:36)

5.11 Våra bortglömda palestinska kristna

Speciellt viktigt är det att vi innan det är för sent, börjar ta kontakt med de allt färre kristna palestinier som ännu finns kvar i Israel. År 1948 fanns det 31.000 nominellt kristna palestinier i Jerusalem. De pålagor som den jordanska och muslimska befolkningen utsatte dem för, reducerade befolkningen till 12.000 år 1967. I dag är den nere vid 10.000. De som ännu bor kvar, är oftast för gamla för att orka emigrera. Vid en begravning måste man rent av begära hjälp av muslimer att bära kistan.

Få ser den smärta som våra bortglömda kristna palestinska bröder känner, när de ser hur kristna turister är mer intresserade av att titta på "döda stenar" än att träffa verkligt "levande stenar".

5.12 EG/EU och Nato samt muslimska medelhavsländer

Efter all den förödelse och lidande som första och andra världskriget åsamkat Europa bildades den sk. Kol- och Stålunionen.

Målet var att genom ökad handel och samarbete mellan länderna, förhindra ett tredje världskrig.

De flesta muslimer i dessa länder är fredsälskande. Men i några av länderna finns en aggressiv minoritet, som inte skyr terrorhandlingar i sin strävan att göra om sitt land till en rent fundamentalistisk muslimsk stat såsom exempelvis Iran/Irak. Det vore i så fall slutet för alla mänskliga rättigheter som religionsfrihet och yttrandefrihet och rätten att byta religion.
EU kommer dock troligen inte att acceptera dessa länder, förrän deras regeringar fått full kontroll över terroristerna, samt bevisat att de respekterar de mänskliga rättigheterna.

I såväl USA som i Sverige och Norge finns dock många kristna som helt tar avstånd från EU, som de dessutom inte tvekar att peka ut som Antikrists stora vilddjursstat.

Paulus uppmanade de kristna i sin tids hedniska Romarrike att be för all överhet, "så att vi kan få leva ett lugnt, fromt och värdigt liv". (1Tim.2:2) Först om en stat kräver att vi "tillber kejsaren" eller någon annan människa, måste vi vägra lyda. Ett sådant krav har ju också alla världsriken hittills ställt och det kommer också Antikrists kommande stat att göra. (se avsnitt 7 i miditexten om Världsrikenas historia och framtid.)

Det skulle då kunna resultera i en ny kort tid av frihet att predika evangeliet i dessa länder. Låt oss därför inte bara be, utan också arbeta för hela arabvärldens och Israels frälsning.

5.13 Varaktig fred för Israel, hur, när? ( tillägg )

så har Guds avsikt och kallelse med Judarna/Israel som nation alltid varit:

1. att de skulle, i sitt sätt att leva, vara Guds mönsterfolk och ett ljus för andra folkslag.
2. att de skulle föra Guds frälsningsbudskap ut till alla folk.

Som läget sett ut under större delen av år 2002 måste väl alla erkänna, att Israel varken uppfyller Guds andliga kallelse eller hans moraliska kravnivå.

• därför en tids delning av landet bli allt mer sannolik, än en kärleksfull integrering av palestinierna inom Israel.
• det kanske t.o.m. behövs något av en "Berlinmur" för att stoppa palestinska själmordsbombare som åtföljs av militära hämndaktioner från Israels sida.

Under tiden tror jag att framför allt muslimvärlden men även många enskilda judar kommer att få uppleva sin största väckelsetid, bland annat tack vare allt fler kristna TV-sändningar till muslimvärlden.

1. att för det första, be för en stor väckelse bland både judar, palestinier och övriga araber, så att skaror kommer till tro på Jesus som Guds Son och deras Frälsare.
2. att för det andra, be att deras omvändelse skall åtföljas av en äkta försoning mellan folkgrupperna, i likhet med den som leddes i Sydafrika av biskop Desmond Tutu. ( se anm. )
3. att slutligen i bönerna välsigna judafolket för deras nyckelroll i Frälsningsverket, samt be att de skall bli villiga att axla den.

Anm. Läs gärna biskop Tutus bok "Ingen framtid utan förlåtelse."
utgiven år 2000 på Norstedts Förlag.