7.12 Några viktiga slutsatser
De flesta världsriken har haft följande gemensamt:
- Stora enade människomassor har i sin egen kraft försökt skapa sina egna jordiska lyckoriken. De som till synes lyckats för en tid, har i allmänhet blivit stolta och högmodiga och sett ned på andra.
- De flesta har också bett sina avgudar om hjälp. I Antikrists rike ber man i slutfasen till Djävulen själv.
- Få har tillbett Bibelns Gud och därför har också de flesta förföljt Gudsrikesfolket d.v.s. judar och kristna.
Vad kan vi då ytterligare lära av detta. En självklar slutsats är enligt Bibeln, att historien och framtiden inte är meningslös. För att lättare kunna se den "röda tråden" i detta avsnitt, skall vi påminna oss om händelserna kring mänsklighetens första krossade skrytbygge, nämligen Babels torn.
I egen kraft skulle man här försöka bygga ett torn ända upp till himlen. Fram tills dess hade mänsklighetens styrka varit en enad statsmakt med ett enda språk. ( 1Mos.11:1-8 ) Gud konstaterade då att: "om de redan kan klara av detta när de just har börjat utnyttja sin språkliga och politiska enhet, tänk bara på vad de skall kunna göra längre fram. Inget kommer ( då längre ) att bli omöjligt för dem".
|
Gud ville inte att Djävulen skulle få möjlighet att utnyttja denna styrka och svaghet för tidigt för sina syften.
|
- Den chansen får han endast en kort tid under Antikrists världsrike.
- Därför valde Gud, att tills dess försvaga och splittra mänskligheten genom språkförbistringen.
- Vidare har han också tyglat ondskan, genom att låta ett rike slå ut ett annat ännu ondare rike.
|
När Djävulen slutligen får chansen, så demonstreras ondskans ursprung och konsekvenser en gång för alla både inför människor och andevärlden, i det mest utvecklade av alla världsriken.
|
- Men innan dess skall människorna, som aldrig förr i vår tids informations- och kunskapssamhälle, ges en rejäl chans att för tid och evighet välja mellan Guds rikes osjälviska livsstil och Världens själviska livsstil. Bild 3.12 och (Bild 7.9)
