4. Oljesektorns sårbarhet

4.1 Världens energikonsumtion

Bilden 4.1b vill därför påminna oss om den enorma ökning av världens samlade energiförbrukning, som skett under de senaste 100 åren av mänsklighetens liv på jorden.

Oljan utgör därvid den mest koncentrerade och lätt distribuerade formen av energi. Därför har också oljan ensam kommit att svara för hela 40% av världens nuvarande energiförbrukning för transporter, industrier samt uppvärmning.

Men varje medalj har sin baksida. Först efter 1950-talet började folk bli medvetna om att vårt storskaliga industrisamhälle lever i strid med naturen. På kort sikt påverkar utsläppen närmiljön, genom skogsdöd och markförsurning. Långsiktigt verkar hela klimatet bli allt mer extremt, med allt ifrån långvarig torka, till orkaner med slagregn och översvämningar.

Men inom 10-30 år lär vi dessutom få lära oss att just oljan blir en allt dyrare bristvara.

4.2 Världens oljekonsumtion

Dagens mest optimistiska framtidsbild ger oss USA:s energidepartement (DOE), samt International Energy Agency. (IEA) Den senare organisationen är oljeproducenterna OPEC:s motpart på förbrukarsidan. IEA uppskattar att oljeförbrukningen kan få fortsätta öka med hela 50% från nuvarande 80 miljoner oljefat till 120 miljoner oljefat per dag under 20-30 år framåt i tiden. Om detta överhuvudtaget är möjligt måste dock starkt ifrågasättas, vilket vi skall få se längre fram.

En mer realistisk framtidsbild vore därför, att redan nu börja ta konsekvenserna av att jordens oljetillgångar tillhör jordens minsta energireserver (se bild 3.5 i mini-texten.) Med tanke härpå, samt med hänsyn till de negativa miljöeffekterna vi redan sett, borde vi därför börja bromsa in och plana ut världens totala oljekonsumtion kring nuvarande nivå.

I så fall skulle vi troligen kunna lindra en framtida allt mer oundviklig oljebrist. Den skulle kunna påtvinga oss en väsentligt hårdhäntare inbromsning, med ransonering och utslagning av många energikrävande industrier som följd.
För någon snabb återgång till ett gammaldags leverne är ju inte längre möjligt för oss i i-världen. Likväl har folk i dag väldigt svårt att tänka sig världen utan den goda tillgång på olja som vi hittills haft trots krig och kriser i Mellanöstern.

4.3 Om världens oljetillgångar.

1. Oljan kommer ursprungligen från döda växter och djur, som ansamlats till kraftiga lager i grunda tropiska hav, och sedan övertäckts med ett tätslutande lock, av bergarter eller salt.
2. Ökande nya sedimentlager kombinerat med rörelser i jordskorpan förde sedan de täckta växt- och djurlämningarna djupare ned i jorden. Där utsattes de för högt tryck samt värme från jordens inre.
3. Först bröts det organiska materialet delvis ned till ett fast material kerogen, med hjälp av bakterier. De bergarter som innehåller kerogen kallas moderbergarter. (eng. source rocks)
4. När trycket och temperaturen ökade, började de stora molekylerna i kerogenet att brytas ned. Vid 60-140 grader bildades olja och längre ned i jorden där värmen är högre, bildades gas.
5. Allt eftersom ny olja och gas bildades krävdes större utrymme, och därför började dessa att sippra uppåt genom porösa bergarter. För att vi nu långt senare skall kunna hitta oljan måste den på sin väg ha anrikats till s.k. oljefällor.

Upptäckter och produktion börjar ofta trevande, för att sen stiga och plana ut på en nivå som bl.a. bestäms av installerad pumpkapacitet. Ytan under kurvan representerar den totala oljemängd som kan utvinnas. I världen finns c:a 40 000 oljefält. Omkring 90% av all världens olja finns samlade i ett 30-tal oljeregioner. Hur oljan från dessa ytterligare kan fördelas på 7 världsdelar framgår av bild 3.7 i mini -texten. Av den bilden framgår också klart, att just Mellanöstern kommer att bli världens allra sista konventionella oljereserv av större betydelse. Klockformen används också, liksom här i bild 4.3b, för att representera världens totala oljemängd, som av Campbell har beräknats till mellan 1800-2300 miljarder fat.

I så fall har vi idag redan förbrukat c:a 40-50% av världens totala oljeresurser,

4.3.3. Icke konventionell olja

Icke konventionell olja kommer i huvudsak från tjärsand, oljesand och oljeskiffer. Stora mängder finns i världen av såna fyndigheter, faktiskt större än av konventionell olja. Men den icke konventionella oljan blir både dyr och svår att framställa, samt ställer till stora miljöproblem på brytningsplatsen.
Av dagens totala oljeproduktion utgör därför endast 5% icke konventionella oljor. I Sverige byggdes efter krigstiden en testanläggning för uran och oljeframställning i Kvarntorp. I dag är Estland det enda land vars dominerande energikälla kommer från oljeskiffer. Andra producentländer av icke konventionell olja är Kanada och Mexiko.

4.4 Vår oljeframtid

1. Världen antas göra en så extremt massiv satsning på icke-konventionella oljor att denna produktion redan om 25 år skulle bli större än produktionen av konventionella oljor.
2. För att fram till dess fylla den förväntade bristen på olja, måste OPEC i Mellanöstern dessutom bli villig att mer än fördubbla sin nuvarande oljeproduktion.

Denna framtidsvision skall vi endast kommentera helt kort. Råoljepriserna har enligt bild 4.5b historiskt sett varit så pass låga, att de för det mesta inte ens kompenserat för inflationen. Därför har producenterna ofta sparat på underhållet och nöjt sig med små marginaler för ökad produktion. Totala världsproduktionens marginal var 1997 endast 3% och Mellanösterns högst 10-20%. Varför skulle OPEC just nu, mer eller mindre omgående, kunna förmås att göra en 100% tilläggsinvestering i sin konventionella oljeproduktion.

Bristen på god ekonomisk lönsamhet talar ännu tydligare mot en extremt stor nysatsning på icke-konventionella oljor. För att bryta tjärsand i Kanada och skapa oljor krävs ex.vis en energimängd som är 50% av den utvunna oljans energi. Produktionskostnaden ligger kring 50 dollar per fat, vilket är mer än oljekrisernas högsta priser enligt bild 4.5b.

Vidare ser vi framför oss både partipolitiska samt framför allt miljömässiga begränsningar. Vad miljöförstöringen skulle kunna innebära, kan vi enklast se i Estland. Helt säkert skulle det därför åtminstone ta lång tid för att få alla erforderliga tillstånd för byggstart och drift om det överhuvudtaget vore möjligt.

Kenneth Walve och jag som arbetat med detta avsnitt tror därför,

att IEA:s framtidsvy närmast skall ses som ett politiskt utspel, i syfte att lugna marknaderna,

4.4.2 Icke OPEC-olja redan i starkt avtagande

För att vi skall kunna förstå varför vår generation med nuvarande livsstil är på väg "att slå huvudet i väggen" skall vi kort försöka redovisa pågående oljetrender. Under de senaste åren har oljeförbrukningen ökat med hela 1,5 % per år. Totalt har i världen producerats över 850 miljarder fat olja i början av år 2000. Den årliga produktionen var då 27 miljarder fat/år eller 75 miljoner fat/dag, enligt bild 4.3b. Omkring 60% av hittills upptäckt olja finns i något fler än 300 oljefält, som till stor del hittades på tidigt 60-tal. Nu produceras 80% av all olja i världen från stora och små fält som är funna före 1973. Sedan dess har allra största delen av jordens landyta och dess grunda havsområden kartlagts.

Likväl motsvarar nyfunna oljefält bara ¼ av all den olja som utvinns i dag,

4.4.3 Framtida oljekriser allt sannolikare

De under 4.4.2 angivna tider förlängs sedan givetvis i proportion hur mycket av det egna behovet som går att ersätta med importerad olja från Mellanöstern. Men en sak verkar dock rätt säker. Inom 10-20 år har vi i västvärlden sannolikt lämnat den billiga flödande oljan bakom oss,

och innan dess lär vi flera gånger ha råkat ut för nya oljekriser och fluktuerande oljepriser.

4.5 BP byter namn Det engelska oljebolaget British Petroleum verkar ha insett i vilken riktning den framtida utvecklingen kommer att gå. Därför har de börjat att inrikta en del av sina utvecklingsinsatser till att ta fram energilösningar som ex.vis använder solenergi i stället för olja. För att framhäva sin nya företagsprofil byter de samtidigt namn från British Petroleum till Beyond Petroleum ( Efter Oljeepoken ) Därmed lyckas de likväl behålla sin välkända förkortning BP.

4.6 Vem kontrollerar oljekranen?

Efter andra världskriget när imperier föll sönder, och fria nationer bildades förstatligades en stor del av själva produktionen vid oljekällorna. Vidare började förbrukarländernas regeringar att lägga på allt större skatter på oljebolagens slutpriser. I dag utgörs ex.vis 70% av det svenska bensinpriset till bilisten av olika slags skatter.

Hittills har oljebolagen uppbackade av de s.k. marknadskrafterna och förbrukarländernas regeringar i hög grad kunnat styra priset till oljeproducenterna. Som bilden 4.5b visade har därigenom producentpriset i medeltal hållits så lågt, att det inte ens kompenserat för inflationen. Därigenom har producenternas intresse för underhåll och nyinvesteringar blivit lidande. Vidare har flera producentländers regeringar dessutom på senaste år behövt låna utländskt kapital, för att täcka sina egna nödvändiga statsutgifter.

Sannolikt står vi snart inför ett nytt än mer radikalt regentbyte på oljemarknaden, där producent -länderna allt mer kommer att kunna bestämma både oljeleveransernas omfattning och pris.
En liten vink i den riktningen fick vi av dem på hösten 2000, när förbrukarna i väst klagade på den senaste tidens oljeprisstegringar till 30 dollar per fat.
Producentländerna pekade med all rätt på det faktum, att skatterna fortfarande utgör den tyngsta delen i slutpriset till förbrukarna. Detta påpekande mottogs inte särkilt väl av i-världens ledande politiker.

Vi får dock hoppas att producentländerna inser, att även ett alltför högt oljepris kan skada dem själva, genom att vålla en stark ekonomisk depression i-världen.

4.7 Moraliska aspekter

1. Dagens energiförbrukning är grovt orättvis. Vi rika länder använder nu 5-10 gånger mer energi per innevånare än u-ländernas innevånare enligt bild 3.4 i minitexten.
2. På ett par hundra år förbrukar därmed mänskligheten fossila bränslen som naturen behövt hundratals miljoner år för att skapa. Därmed lämnar vi över en skövlad jord till kommande generationer.
3. Vad händer sen med producentländernas ekonomi när deras nationalrikedom oljan sinat? Borde inte oljepriset ur moralisk synpunkt varit så pass högt att det räckt till att ge dem nya inkomstkällor innan oljan tagit slut?
4. Men enbart ett högre oljepris hjälper inte i länder som Angola, där inkomstfördelningen är grovt orättvis, så att oljepengarna bara går till de redan rika.
5. En mycket viktig faktor som dock ofta glöms bort i framtidsprognoser är, de berättigade krav på en ökad oljetilldelning som u-länderna ställer i takt med att de industrialiseras. Därvid utgör Kina ett paradexempel, eftersom Kina redan år 2015 förväntas bli världens största oljekonsument och därmed gå förbi nuvarande ettan USA. Varifrån skall deras olja tas?

Kommer Ostasiens oljetörst att leda till ändtidens verkliga storkrig, det som vi omnämnde redan i minitexten till bild 3.8?